Igår såg jag den - Da Vinci Koden. Slutet fascinerade - man får se Robert Langdon böja knä över platsen för Maria Magdalenas stoft (ledsen om jag förstör något för dig...). Maria Magdalena som i Da Vinci Koden står för det kvinnliga och mänskliga. Kyrkan för förtrycket och omänskliga. Jesus kan som människa vara en inspirationsskälla och för att vara det behöver han inte vara Gud, menar Landon. Men å andra sidan är det mänskliga som gudomligt inte mer orginellt än att Da Vinci Koden sitter i samma båt som ex.

Hoppas du har läst boken för nu kommer filmen! Många kristna har redan börjat gräva på skyttegravarna för att försvara sig inför den kommande lanseringen, men tänk om det finns ett bättre sätt att möta det stora intresset. Kanske kan vi möta filmen med dialog i stället för argumentation och debatt.

Jag läste precis en mycket intressant intervju med den snart Sverigeaktuelle Brian McLaren på Sojourners hemsida. Han påpekade bland annat följande:
- Många tycker att den Jesus som Dan Brown målar upp är mer spännande än den bild som man möter i kyrkan. Varför?
- Västvärldens Jesusbild har delvis förstörts och förvridits av den kristna högern. Dags att hitta tillbaks?