Har jag blivit bitter? Det kan man undra med två sådana här bloggar på rad.

Jag vet inte - men jag är bara lite indignerad. Satt och lyssnade på ett samtal mellan en politiker och en läkare. Läkare (överläkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm) uttryckte en stor frustration över det språk som lagts på dem från politiskt håll. Landstiget "beställer" vård av dem och de "producerar" vård. Problemet som läkaren pekade på var att i september har deras "beställning" gått ut. Dvs. då har pengarna tagit slut. Då blir politikerna arga för att de börjar "överproducera" vård!!!

Vad drivs konsumtionssamhället av var den första bloggen på re:tro från min sida. Jag skrev den utifrån en bok som heter Nation of Rebels. Jag utlovade en fortsättning – här kommer den (förstår att ni suttit som på nålar…). Nu vet jag att jag inte delar deras slutsats men att de har en riktigt intressant analys som ger mig nya perspektiv. Deras huvudtes som, jag uppfattar den, kommer på s. 326. Den lyder ungerför så här att eftersom vi i ett pluralistiskt samhälle saknar ett gemensamt sätt att värdera vad som är gott måste vi fråga hur viktigt detta är för den enskilda personen. ”In other words, we must ask how much that person would be willing to pay for it.” (förf. betoning). Det enda sättet i ett pluralistiskt samhälle är alltså att använda pengar som måttstock. Måste det vara så?

Jag började läsa en bok som kom att vända upp och ner på en hel del. Boken heter Nation of Rebels - Why counterculture became consumer culture. Författare är Andrew Potter och Joseph Heath. Ännu har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om deras analys - men ett kan jag säga den är utmanande!

Den sedan länge förhärskande tanken är att konsumtionssamhället drivs framåt av människans längtan efter att passa in. Varje människa längtar helt enkelt efter att höra till en grupp. Denna drivkraft har varit det som drivit konsumtionen framåt. Det är anledningen menar författarna att de kulturella motståndsrörelserna som ex. Adbusters, den s.k. anti-globaliseringsrörelsen, miljörörelsen etc. har inriktat sig på att vara en motkultur mot det som de uppfattar som mainstream.