Såg en intressant artikel i DN idag om klimatfrågan och ekonomin. Men jag lämnas med en fråga efter att ha läst artikeln - vem eller vad formar de människor som utgör marknaden så att vi efterfrågar miljövänliga produkter?

Läste en artikel i Dagen häromdagen som är ganska utmärkande för vår tid. Den handlade om en affärsidé att sälja moderiktiga kläder för präster. "- Ibland kan jag känna att kläderna blir för damiga och skulle vilja göra något lite mer rockigt. Å andra sidan är vissa tjejer jättecoola i mina kläder med ett par tuffa jeans och stövlar. Det beror mycket på vem som bär plaggen." Jag menar inte att det skulle vara något fel i prästkläder som ser kvinnliga ut. Problemet är väl istället att kläderna har sett för manliga ut. För som jag uppfattar det är själva poängen att inte framhäva personligheten när personen tar på sig de liturgiska kläderna. Gå ut ur sin person och in i ett uppdrag, en tradition och ett ämbete. Nu kan man ju ha åsikter om det (och det har den frikyrkliga traditionen), men det intressanta är vad det säger om vår tid.

Vi har inte slutat med re:tro - bara tagit semester och funderat på hur vi skall utveckla den ;=)

Idag skriver DN på ledarsidan att "Pengar är inte allt". Inte för oss i Sverige kanske. De argumenterar sedan för att 30 miljarder kronor i Svenskt bistånd är för mycket. Hur tänker de då? För de som tar emot biståndet är det enormt viktiga pengar - de måste ju kunna betala av lånen de har till den rika världen. Vi skall inte sänka biståndet - vi kan höja det istället!

Hur man sedan skall använda biståndet mer effektivt - det är en annan fråga! Läs gärna den liberala ekonomen Jeffrey Sachs bok "Slutet på Fattigdomen" om möjligheterna för att göra slut på den extrema fattigdomen.

Har jag blivit bitter? Det kan man undra med två sådana här bloggar på rad.

Jag vet inte - men jag är bara lite indignerad. Satt och lyssnade på ett samtal mellan en politiker och en läkare. Läkare (överläkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm) uttryckte en stor frustration över det språk som lagts på dem från politiskt håll. Landstiget "beställer" vård av dem och de "producerar" vård. Problemet som läkaren pekade på var att i september har deras "beställning" gått ut. Dvs. då har pengarna tagit slut. Då blir politikerna arga för att de börjar "överproducera" vård!!!

Jag är frustrerad. Min dotter fick hem ett veckobrev från sin klass. Där kunde vi läsa att det efter lovet skulle det testas (hon går i tvåan). Det som skulle testas var läsningen. Och fröken skriver ungefär att jobba nu på under lovet så kanske vi får ett minst lika bra resultat som förra året, kanske bättre. Hon skriver vidare jobba också på i matteboken - s. 45 är ett bra riktmärke och avslutar med: "Ha ett toppenlov". Jag undrar: Är det ironi?

Jag tänker också: Vem är det som skall ha ett toppenlov? Är det den elev som sliter med läsningen? Eller den som kanske inte jobbar så fort i matten? Eller är det fröken som har dövat sin egen prestationsångest för att hon gjort allt för att eventuellt kunna visa att hennes klass har ett gjort ett bra resultat. För det är ju dessa 3, 4 etc. i de olika testen (gärna uppkallade efter någon pedagog som kom på nåt under en kafferast som troligtvis är skrotat om tio år eftersom det inte visade sig vara så bra ändå...puh!) som räknas inte mognaden i hur eleverna handskas med varandra. Klart det är bra att kunna läsa - men jag tror att det är bättre att vädja till människans lust än presationskrav och belöningsstrategier. Gud skapade oss till kreativa människor som vill uttrycka oss - är inte det en bättre väg?

I den kristna dagstidningen Dagen har det mot bakgrund av avrättningen av Saddam Hussein startat en diskussion om dödsstraffet och en kristen syn på detta. Dagen har som tidning starkt uttalat sig mot att dödsstraff är en syn som kan omfattas av en kristen. Diskussionen har startat p.g.a att Sigfrid Deminger skrev en debattartikel där han menade att dödsstraffet var helt mot en kristen människosyn. Han intervjuas i dagen den 4:e januari och där sker hans argumentation mot bakgrund dels av skapelseteologi om människans inneboende värde dels, det som han menar är det starkaste argumentet, den försoning som möjliggjorts genom Kristus. Försoningen omfattar även Saddam därför har ingen människa rätten att ta hans liv. En motsatt uppfattning har Stefan Gustavsson (direktor för Svenska Evangeliska Alliansen). Han menar att bibeln inte har någon principiell invändning mot dödsstraff - det är upp till varje enskild stat. Han argumenterar utifrån Rom 13 där han menar att Paulus hävdar att varje statsordning är instiftad av Gud.

Enligt sociologen Zygmunt Bauman begär inte begäret hos en ideal konsument tillfredsställelse utan begäret begär begär.¹ Och han fortsätter att tala om vår tids konsumtionssamhälle:

Möjligheten att begäret dör bort och försvinner utan något i sikte som kan ge det nytt liv, eller möjligheten av en värld utan något kvar att begära, måste vara den mest ohyggliga av idealkonsumentens fasor… Ska konsumenterna öka sin kon­sumtionsförmåga får de aldrig tillåtas vila. De måste ständigt utsättas för nya fres­telser så att de förblir i ett tillstånd av ständigt sjudande, aldrig sviktande spänning och faktiskt i ett tillstånd av misstro och missnöje.²

I jämförelse med forna tiders produktionssamhälle blir vår tids konsumtionssamhälle tydligare. Ett produktionssamhälle skall enligt Bauman inte främst skapa goda konsumenter utan goda producenter. Då handlar det om att skola människor i rutiner och om att begränsa valfriheten. Produktionssamhället behövde nämligen arbetare som var lojala och som lät sig ”styras av disciplin och givna order”.³ Men i ett konsumtionssamhälle måste samhälleliga institutioner — och andra saker som formar medborgare — skapa konsumenter som låter sig förföras av den ena frestelsen efter den andra. Då krävs ”ett tillstånd av ständig valfrihet,” men också ”frånvaron av rutiner”.⁴ Det krävs nämligen en flyktighet utan helt fastlåsta rutiner för att begäret inte helt skall tillfredställas. Konsumtionssamhället bygger på att det finns nästintill oändligt mycket mer att uppleva. Begäret måste också begära mer begär.

Om du inte såg Uppdrag gransknings program ikväll (tisdag) om arbetsvillkoren för de som tillverkar de textilier som vi köper, kan jag rekommendera det varmt. Det går att se på svt.se.

Kalle Carlstein

Ibland funderar jag på vad det skulle kunna vara som gjorde att kyrkan i Sverige skulle bli förföljd. Risken är nog inte överhängande. Meditera över följande citat hämtat ur Metro 18 oktober. Sammanhanget är en rescension av Raymond och Marias senaste platta Hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar. Metro sågar plattan och hela rescensionen slutar med: Det låter snarast som lättsam familjeunderhållning till kyrkkaffet. Ooops - är det så man ser på kyrkan?!?! Inflytande - profetisk - förföljd: Knappast!

Många är de gånger jag läser i kristna tidningar eller hör i samtal att sekulariseringen är så hemsk. Jag vet inte om jag tycker att den analysen är så självklar. Jag tror vi måste göra skillnad på sekulariseringen som samhällsfenomen och den som drabbat kyrkan. Sekularisering har skett på det offentliga planet men inte på det individuella. Sociologen Thomas Luckmann har därför sagt ”Samhället är sekulariserat men individen är det inte”. Den offentliga sekulariseringen är inte så problematisk som man kan tro. Jag tycker det är självklart att vi inte skall ropa efter kristna värderingar i samhället. Den kristna tron är inte värderingar – den innebär efterföljelse av Jesus Kristus.