Just nu sitter jag och läser ett antal kortare uppsatser i en kurs. I ett arbete stötte jag på ett uttalande jag fann mycket intressant. Frågan handlar om kyrkans miljöengagemang. Det är den s.k. "Cornwall Declaration". Det är en deklaration som tycker att det inom kyrkan finns grupper som alltför lättvindligt köpt aktier i miljörörelsens engagemang. De kritiserar hårt de som beskriver människor först och främst som ex. konsumenter istället för kreatörer. Lösningen på världens miljöproblem, enligt dem, är inte en romantisk syn på naturen utan att vi släpper den fria kreativa ekonomin lös. Då kommer människan som Guds avbild att med den gudagivna kreativiteten lösa de miljöproblem som finns.

En mycket intressant dokumentär går nu upp på de svenska biograferna - "Nunnan". Den kommer också på svensk tv den 8 april. Det intressanta är hur denna unga kvinnas livsval så förbryllar den svenska liberala ideologin. Hur kan man vara lycklig när man avsäger sig allt? Hur kan regler vara attraktiva?

Dokumentärfilmaren Maud Nycander säger: "- Marta är väldigt politiskt inkorrekt i vår tid. Vi har så höga förväntningar, vi ska ha så mycket för att bli nöjda. Jag tror att lyckan har mycket med förväntningar att göra. Det finns något i det som gör att vi blir väldigt sårbara." Men istället blir det nästan lite provocerande att hon möter en kvinna om är nöjd och tillfreds med sitt liv. Hon säger vidare: "- Det är nästan så att Marta verkar må bättre än de flesta jag känner. När man träffar henne känner man att hon är otroligt nöjd med sitt liv, säger Maud Nycander." Läs hela artikeln i DN - här.

Spännande konferens den 7-8 mars på Kår 393 i Stockholm med bl.a. Tony Jones som huvudtalare. Tony har skrivt en bok om andliga praktiker hämtade från både nutid och dåtid. Mer info på: Spiritual formation - myth or reality

Kan du missa detta när du hör motiveringen för konferensen: "One of the biggest challenges confronting us in both our personal lives and in youth ministry is what you could describe as "spiritual formation". Each one of us strive to be authentic followers of Christ within a context that is undergoing massive change. Sometimes we succeed, - but most of the time we feel and appear to be the worst followers of Christ ever. At the same time we attempt to teach young people how to be followers of Christ!!!- and in light of this tension between desire and reality, spiritual formation sometimes seems to be more like a myth than a reality......" (Engelska för att danska är så svårt att förstå...)

Vi formas av de olika sammanhang vi är en del av. Många gånger lever vi i en myt där vi vill söka efter det inre sanna i oss för att liksom nå fram till en oförstörd kärna. Det tror jag är en hållning som inte går att förena med den kristna tron. Istället måste vi se på de sammanhang vi är en del av. Dessa sammanhang formar de människor vi blir. En hållning som jag menar stämmer mycket väl med treenighetsläran - människan skapad i tre relationer som en Guds avbild. När vi propagerar och vill framföra lärjungaskapet som det viktigaste i det kristna livet bör vi också ta ett steg tillbaka och fundera på de praktiker vi har och vilka människor/lärjungar vi skapar genom dem.

Vad har konst med teologi att göra? En stor fråga som jag inte har som avsikt att försöka besvara i denna blogg. Men eftersom jag funderat en hel del på konstens relation till teologi och det kristna livet, så tyckte jag det var intressant att lyfta frågan, i hopp om att ett samtal kring ämnet kan starta här på re:tro.

Under större delen av den modernistiska eran var svaret i (västvärlden) på frågan om konstens betydelse för teologin ganska självklart – den betydde ingenting. Men under de senaste årtiondena har intresset för att integrera konst och teologi ökat.[1] Detta beror till stor del på att man inom postmodern teologi inte längre delar upp människan i kropp och själ, förstånd och föreställningsförmåga, fysiskt och andligt etc., utan istället ser människan som en helhet och den kristna tron som något som berör alla områden av mänsklig aktivitet. Under modernismen ansågs människans förmåga att föreställa sig saker (imagination) som ett hinder i jakten efter sanning och intellektuell skärpa. Men i och med den mer holistiska synen på människan har intresset för människans föreställningsförmåga ökat och där anses konsten spela en betydande roll.

Nu har föreläsningarna från Brian D. McLarens besök i Sverige lagts ut på re:tro.se. För att kunna ta del av filerna behöver du gå till artiklar. Ett tag framöver hittar du dem i den högra spalten under "Senaste Artiklarna". För att göra det behöver du vara inloggad och medlem på re:tro.

I samband med detta vill re:tro inbjuda dig till ett samtal om hela emergent grejen. Antingen om du var och lyssnade på Brian eller lyssnar på Mp3-filerna så tyck till. Vad kan vi lära? Vad är inte relevant för vårt sammanhang? Vad tycker du är teologiskt problematiskt? Eller något annat du menar bör samtalas om!

Det har förts många intressanta diskussioner om kyrka och stat där också frågan om kristen etik blir central. I veckans artikel (logga in och se mer) skriver Arne Rasmusson otroligt klargörande om vad kristen etik är. Artikeln berör visserligen inte exakt de frågeställningar som diskuterats här på re:tro, men den kan ge nya intressanta perspektiv som angränser till dem.

Det här är en guldgruva.

Trevlig läsning!

Jag skriker rakt ut varje gång jag i någon av de fromma dagstidningarna läser en rubrik av typen ”Han sjunger för Gud”. Eller ”Hon bakar för Gud.” En gång läste jag – och detta är helt sant – en rubrik som löd ”De är streetakrobater för Gud”! Det är inte bara så att jag är skeptisk till människor som påstår att de gör saker för Gud, jag är inte ens säkert på att det är rätt sätt att göra saker på.