För ungefär ett och ett halvt år sedan åkte jag runt med Brian McLaren några dagar, han berättade då om hur den mest intensiva och antagonistiska kritikern, Don Carson, hade avböjt ett lunchsamtal med orden: "Det som givits ut i det offentliga skall försvaras i det offentliga." Det är en djupt frustrerande hållning - kanske till och en attityd som inte är i överensstämmelse med efterföljelse av Jesus Kristus. Att inte vilja samtala med en annan kristen människa som liksom en själv söker sanningen - är att sätta sig på extremt höga hästar. En slags sanningens grindvakt.

Jag vill berätta om en helig helg. En sån' där helg som kommer bevaras i minnet som oförglömlig. En helg då gudsnärvaron var påtaglig i samtal och gemenskap. En helg då samtalen kretsade kring sex.

Vi formas av de olika sammanhang vi är en del av. Många gånger lever vi i en myt där vi vill söka efter det inre sanna i oss för att liksom nå fram till en oförstörd kärna. Det tror jag är en hållning som inte går att förena med den kristna tron. Istället måste vi se på de sammanhang vi är en del av. Dessa sammanhang formar de människor vi blir. En hållning som jag menar stämmer mycket väl med treenighetsläran - människan skapad i tre relationer som en Guds avbild. När vi propagerar och vill framföra lärjungaskapet som det viktigaste i det kristna livet bör vi också ta ett steg tillbaka och fundera på de praktiker vi har och vilka människor/lärjungar vi skapar genom dem.

En ny klosterrörelse. Gemensamt liv. Livsregel. Gästfrihet. Disciplinerat kontemplativt liv. Dygder. Gemenskapen som vittnesbördet. Församlingslivet som ”skola”. Försoning och fred i centrum. Hur låter detta i dina öron? Hur låter det i en kultur som hyllar individen, friheten, oberoendet och den omedelbara behovstillfredsställelsen? Kan en sådan inriktning ge ett bidrag i vår strävan efter förändring och förnyelse av församlingslivet i Sverige?

Jag läste precis en intervju i Dagen med George Barna som gör olika sorters undersökningar av kyrkan framför allt i USA. Ämnet för den senaste undersökningen är ledarskap och resultatet är enligt följande:

- Vi har fått för oss man kan vara andlig ledare på avstånd, men det är inte möjligt. Det måste finnas en meningsfull personlig relation mellan ledaren och dem han försöker leda, säger George Barna. Han anser att det är alla siffror och upptagenheten med att församlingen ska växa och bli stor som skapar fel prioriteringar.

Husgrupp är verkligen viktigt i en församling när den har växt sig större än 50 personer. Hur skall vi annars kunna leva ett liv tillsammans som andas närhet, värme och där vi kan vara ansvariga för varandra? Jag vet inte i hur många olika konstellationer och metoder jag har varit med i. De flesta när man var tonåring, student eller innan jag var gift. Det uppstår ett problem när man får barn. För barn och husgrupp är inte självklart. Hur gör man? Skall man behöva gå varannan gång?

Det är inte tillfredställande för mig eftersom det sänder signaler till barnen och församlingen att de inte tillhör husgruppen. Husgrupp det är bara för vuxna. Jag vill att församlingen skall bygga på relationer men den plats där vi odlar våra närmaste relationer där är inte barnen välkomna. Barnen har verksamhet istället - viktigt men inte tillräckligt det finns så många bra föreningar i samhället! Så hur gör man?

Under de senaste åren har det hänt mycket i mitt liv som gjort mig tvungen att ifrågasätta mig själv, den jag är, har varit och de sammanhang där min identitet formats. Under denna process har problematiken med att växa upp och skapa identitet i pingstkulturen blivit tydlig både för mig själv i mitt eget liv men även hos mina vänner som delar arvet från pingströrelsen.
När det i höstas blev dags för mig att välja uppsatsämne i kulturvetenskap, var valet inte speciellt svårt. Även om rädslan för att på riktigt konfrontera mitt arv, min kultur och på detta sätt också mig själv var stor bestämde jag mig för att försöka sätt ord på och undersöka den problematik som jag själv och många av mina vänner upplevt.

Föreläsning som hölls i Saronkyrkan, Göteborg 17 maj 2006. Om fem viktiga områden för kyrkan att tänka igenom för att vara en missionell kyrka i ett postmodernt samhälle. Ladda ner Mp3-filerna - håll till godo!