I Dagen 4/9 anklagar Josef Lindgren, Jonathan Lindgren och Martin Källstrand EFK-Ung för att ha blivit en politisk lekstuga (om man skall tro titeln som Dagen satt). Poängen i deras debattartikel verkar vara att "Det viktiga är att hålla politiken utanför kyrkan, och här har EFK-Ung gått över gränsen... Frälsning genom Jesus bör inte beläggas med politiska tillägg."

EFK-Ung svarar i Dagen 14/9 med ett inlägg som rubriksatts med En kristen människas politiska uppdrag är en del av kyrkan: "Det verkar som om det finns en grundläggande skillnad i synen på evangeliet och frälsningen. Vi menar att evangeliet är goda nyheter för världen och att frälsningen är Guds räddningsplan för hela skapelsen (Romarbrevet 8). Evangeliet kan därför inte reduceras till bara en inre församlingsangelägenhet och frälsningen till en privat historia i tillbedjan och karismatik."

I veckan lade jag märke till två artiklar/krönikor i Dagen om om teologisk utbildning. Först upptäckte jag en gammal krönika av Peter Halldorf. I "Sveket mot pastorn" (Petrus 2007-03-02) funderar han över pastorsutbildning. Dödar teologin pastorns andlighet? Finns behov av teologi? Han skriver:

Få ting gör mig så sorgsen som vår oförmåga att bjuda unga människor som känner sig kallade till tjänst i kyrkan den formering deras kallelse och längtan förtjänar. Gång på gång sitter de framför mig och säger: ”Nu måste jag ta en paus från mina teologiska studier, om inte bönen helt ska slockna i mitt hjärta.” ... Då är det nödvändigt att den som känner en inre dragning till pastorstjänst får hjälp med sin teologiska och andliga fördjupning. Och rimligen borde detta vara ett och detsamma: teologisk och andlig fördjupning. Just här ligger dilemmat. När teologiska studier inte med självklarhet upplivar bönen och gudskärleken, föder självutgivelse och frihet från ambitioner har något gått galet... I fornkyrkan inser man att så fort teologin blir beskrivande stryps tillförseln av näring till tron. När den som predikar tror att hans uppgift är att omedelbart göra bibeltexten förstådd, sviker han sina åhörare. Men när predikanten väcker häpnad och lovsång hos sin församling har han [eller hon] lyckats.

Jag kunde inte låta bli att lägga mig i debatten om dödsstraff - så jag skrev en debattartikel i Dagen. Du hittar den här. Tyck gärna till!

Många är de gånger jag läser i kristna tidningar eller hör i samtal att sekulariseringen är så hemsk. Jag vet inte om jag tycker att den analysen är så självklar. Jag tror vi måste göra skillnad på sekulariseringen som samhällsfenomen och den som drabbat kyrkan. Sekularisering har skett på det offentliga planet men inte på det individuella. Sociologen Thomas Luckmann har därför sagt ”Samhället är sekulariserat men individen är det inte”. Den offentliga sekulariseringen är inte så problematisk som man kan tro. Jag tycker det är självklart att vi inte skall ropa efter kristna värderingar i samhället. Den kristna tron är inte värderingar – den innebär efterföljelse av Jesus Kristus.

Kyrkan och politik - en ohelig allians? Hur hänger det ihop? Skall kyrkan vara politisk och i så fall hur? I veckans artikel skriver Fredrik Wenell om att frikyrkan borde bli mer politisk.

Logga in och läs mer. Och dela gärna med dig av dina tankar om kyrkan och politik.

I en ny artikel av Henrik Korslind finns intressanta perspektiv på vår diskussion på re:tro om kyrkans relevans och trofasthet:

Mycket av den förnyelse som efterfrågas baseras på behovet av kontextualisering och att budskapet om Jesus Kristus presenteras på ett relevant sätt. Vad innebär då detta i praktiken? Är kyrkan tänkt att vara relevant och i sådana fall i vilken utsträckning? Försvinner budskapet om Kristus försonande verk i vår översättning eller brist på översättning till världens kulturella språk?

Logga in och läs mer i denna veckas artikel.