I helgen var jag med på en riktig "nördhelg". Vi satt ner i två dagar och samtalade teologi, kyrka och praktik. Det som var riktigt spännande var den känsla vi hade i samtalet. Det kännetecknades av respekt öppenhet och intresse, men helt utan strävan eller vilja att släta över de olikheter som finns. Vi hade inbjudit några personer främst inom frikyrkan som drar åt lite olika håll, dels det sakramentala dels det vad man kanske kan kalla radikal reformatoriska (även ingen av oss skulle säga att de beskrivningarna är korrekta). Det intressant var dock den känsla av samhörighet och likhet vi upptäckte mitt i vår olikhet - enligt mig var kanske den viktgaste upptäckten att alla hade gjort sina "resor" med önskemålet att komma bort från en okroppslig teologi och praktik.

Öppen föresläsning på Örebro Missionsskola 19 november kl 1345-1615 med Doug Pagitt. (presentation nedan)
Lång resa?
Följ föreläsningen live på Webben. Intresserad - hör av dig till fredrik.wenell@hylliepark.se. Mycket begränsat antal platser!

Hur predikar man i en tid:
- när många är involverade i ständig dialog med andra genom SMS, Facebook, MySpace, Chat
- pedagogisk forskning har lärt oss att vi lär på många fler sätt än genom envägskommunikation
- när kyrkans betydelse i vardagen och förkunnarens egen historia är viktigare än de stora berättelserna.

I veckan lade jag märke till två artiklar/krönikor i Dagen om om teologisk utbildning. Först upptäckte jag en gammal krönika av Peter Halldorf. I "Sveket mot pastorn" (Petrus 2007-03-02) funderar han över pastorsutbildning. Dödar teologin pastorns andlighet? Finns behov av teologi? Han skriver:

Få ting gör mig så sorgsen som vår oförmåga att bjuda unga människor som känner sig kallade till tjänst i kyrkan den formering deras kallelse och längtan förtjänar. Gång på gång sitter de framför mig och säger: ”Nu måste jag ta en paus från mina teologiska studier, om inte bönen helt ska slockna i mitt hjärta.” ... Då är det nödvändigt att den som känner en inre dragning till pastorstjänst får hjälp med sin teologiska och andliga fördjupning. Och rimligen borde detta vara ett och detsamma: teologisk och andlig fördjupning. Just här ligger dilemmat. När teologiska studier inte med självklarhet upplivar bönen och gudskärleken, föder självutgivelse och frihet från ambitioner har något gått galet... I fornkyrkan inser man att så fort teologin blir beskrivande stryps tillförseln av näring till tron. När den som predikar tror att hans uppgift är att omedelbart göra bibeltexten förstådd, sviker han sina åhörare. Men när predikanten väcker häpnad och lovsång hos sin församling har han [eller hon] lyckats.

Spännande konferens den 7-8 mars på Kår 393 i Stockholm med bl.a. Tony Jones som huvudtalare. Tony har skrivt en bok om andliga praktiker hämtade från både nutid och dåtid. Mer info på: Spiritual formation - myth or reality

Kan du missa detta när du hör motiveringen för konferensen: "One of the biggest challenges confronting us in both our personal lives and in youth ministry is what you could describe as "spiritual formation". Each one of us strive to be authentic followers of Christ within a context that is undergoing massive change. Sometimes we succeed, - but most of the time we feel and appear to be the worst followers of Christ ever. At the same time we attempt to teach young people how to be followers of Christ!!!- and in light of this tension between desire and reality, spiritual formation sometimes seems to be more like a myth than a reality......" (Engelska för att danska är så svårt att förstå...)

Hur skall man fira nattvard? Och hur skall man se på förrättarens roll? I veckans artikel menar Jonas Eveborn att det inte fanns en uttalad förståelse av de kristna ledarna som präster förrän vid början av 200-talet. Slitningar inom och kring kyrkan tvingade dock fram tydliga ledarstrukturer. Detta fick konsekvenser för hur man firade och förstod nattvarden (eukaristin).

Evenborns artikel går tillbaka till rötterna för att försöka förstå nattvardens innebörd och praxis. Här finns intressanta perspektiv för den som vill fundera vidare över nattvarden.

Under den sista tiden har jag börjat frustreras. Språket formar enligt en del vetenskapsmän vår verklighetsuppfattning. Det är inte heller en alltför långsökt tanke i den kristna traditionen. Tänk bara på skapelsen - Gud sade och det blev! Därför är vår användning av språket enormt viktigt. När vi som i det samfund/rörelse jag tillhör kallar våra ledare för direktorer eller VD är det ett lån från ett främmande språk som påverkar innehållet. Eller som en Dagenartikel för någon vecka sedan där en "gudstjänstproducents" uppgift beskrivs. Uppdraget är helt enkelt att om människor avsätter tid att komma till kyrkan skall de få valuta för pengarna. Var det någon som sa konsumtionssamhälle...