I helgen var jag med på en riktig "nördhelg". Vi satt ner i två dagar och samtalade teologi, kyrka och praktik. Det som var riktigt spännande var den känsla vi hade i samtalet. Det kännetecknades av respekt öppenhet och intresse, men helt utan strävan eller vilja att släta över de olikheter som finns. Vi hade inbjudit några personer främst inom frikyrkan som drar åt lite olika håll, dels det sakramentala dels det vad man kanske kan kalla radikal reformatoriska (även ingen av oss skulle säga att de beskrivningarna är korrekta). Det intressant var dock den känsla av samhörighet och likhet vi upptäckte mitt i vår olikhet - enligt mig var kanske den viktgaste upptäckten att alla hade gjort sina "resor" med önskemålet att komma bort från en okroppslig teologi och praktik. Tron och kyrkan spelar roll för våra liv, men som ni förstår - detta såg väldigt olika ut!