För ungefär ett och ett halvt år sedan åkte jag runt med Brian McLaren några dagar, han berättade då om hur den mest intensiva och antagonistiska kritikern, Don Carson, hade avböjt ett lunchsamtal med orden: "Det som givits ut i det offentliga skall försvaras i det offentliga." Det är en djupt frustrerande hållning - kanske till och en attityd som inte är i överensstämmelse med efterföljelse av Jesus Kristus. Att inte vilja samtala med en annan kristen människa som liksom en själv söker sanningen - är att sätta sig på extremt höga hästar. En slags sanningens grindvakt.

Jag är med i den grupp som jobbar med planeringen av Frizon (själva Frizon genomförs av lite mer än 400 frivilligarbetare!!!). Vi har varit indragna i en liknande händelse. Två personer riktade skarp kritik mot Frizon för att det där bedrivs politiska hållningar. För det viktiga är enligt dem att tro och politik hålls isär. Vi har sedan inbjudit dem till ett samtal både offentligt och på tu man hand över en lunch i Stockholm, men de har inte velat träffa oss. På senare tid har de helt enkelt struntat i att besvara våra mail. För mig framstår det som nonchalant och arrogant. De var helt enkelt inte intresserade av själva samtalet utan hade bara behov av att fastslå en hållning, vilket också klart framgår av hur diskussionen fortlöpte i Dagen. De svarade aldrig på våra teologiska hållningar utan i trött politiker anda ägna sig åt politisk retorik utan innehåll.

Jag har aldrig förstått vad människor är rädda för när de inte vågar samtala. Det ligger i själva den kristna trons mission att möta dem som tycker annorlunda. Nu är ju inte andra kristna direkt annorlunda - ändå har vi mer och mer fått en grindvaktarattityd hos en del i Sverige som börjar bli oroliga för vad som håller på att hända. Det är mer intressant om vi i trygghet om vår egen övertygelse kan mötas i bön, samtal och öppenhet. Sanningen finns inte hos mig eller någon annan utan den ligger bakom oss och framför oss i Kristus och i nuet i gemenskap med Anden och varandra.