...är inte det ett problem att det är så. För jag har väldigt svårt att se att det per definition skulle avskaffa fattigdom bara för att det skapas fler jobb. Vi har fattiga i Sverige. De finns fattiga i USA och i alla västländer. Mitt problem är att det verkar om man hävdar att det per automatik blir mindre fattiga bara för att det finns mer pengar. Jag har inte sett att det skulle vara en självklar logik i det.

Min svägerska (typ) som kommer från Guatemala och har läst vid ansedda universitet där säger att där läser man bara kapitalistiska teoretiker. De hävdar att fattiga måste finnas i ett samhälle för dynamikens skull. Det är bättre enligt dem att vara fattig i ett rikt land än i ett fattigt land. Det är ju helt sant. Men jag hävdar att fattigdom enligt bibeln inte är något som vi skall acceptera utan bekämpa med visshet om att vi inte kommer att utrota den.

Det är här jag tänker att den kristna tron går bortom vänster-högerskalan. Vi värnar inte bara det privata för det privatas skull utan vi vill ha egna initiativ för de fattigas skull. Kanske kan man kalla det för socialliberalt - vilket är ganska så ovanligt idag, eller...?

Jo, det klart. Det går förmodligen varken att anamma höger- eller vänsterideologier fullt ut. Man måste alltid pröva dem mot bibeln och inte låta ideologin ändra hur vi tolkar bibeln. Vi som kristna kan inte utgå från att vinst alltid ska vara vår drivkraft och mål, men inte heller att pengar är oviktigt eller att vi inte ska tjäna pengar. Pengar skall vara vår tjänare och inte vår herre.

Fast jag har lite svårt för att kampen mot fattigdom grundar sig på någon slags rättvisa. Det förutsätter att någon blivit orättvist behandlad och visst kan fattigdom har sin orsak i orättvisa, men grunden för kampen mot fattigdom är för mig framför allt barmhärtighet.

Det kanske kan hjälp att tänka på att den judisk-kristna rättvisetanken har i sig även det som brukar kallas barmhärtighet. Den rättvisetanke som du refererar till, Thomas, är mer kopplad till den grekiska rättvisetanken som med sin blinda gudinna med vågen speglar ett annat etos än det judisk-kristna. Detta kan du säkert läsa om själv om du är intresserad. Men det är definitivt så att "kamp mot fattigdom" är något som är djupt förbundet med biblisk rättvisa.

Bengt, låt mig fortsätta den där ryggdunkar hållningen. Det är aldrig fel med uppmuntran. Du har ett helt riktigt påstående. Jag var slarvig i min skrivning om valet. Det är klart att vi inte väljer - det är Gud som genom sin Ande handlar genom oss. Annars hamnar vi i en gärningslära. Men det handlar om balansgången mellan Guds handlande och vårt gensvar. En balansgång som kyrkan har brottats med många gånger.

Det skulle vara mycket intressant om du hade tid att skriva en blogg om Bells tankar. Jag skall läsa boken - när alla andra som står på listan har blivit lästa. Men innan dess kunde inte du skriva en blogg om den. Den är för intressant för att förbises.

Det är ju intressant kritik av kapitalismen, men vilket alternativ föreslår du i stället? Den (kanske naiva) uppfattningen jag har fått genom min utbildning i den svenska skolan är att kapitalismen inte är perfekt men att den ändå är det bästa alternativet vi har. Planekonomi har ju inte kunnat uppvisa särskilt många goda exempel. Anledningen till att det är få kristna idag som skulle försvara en helt igenom genomförd marxism eller en långt gången socialism kanske kan förklaras med att vi har sett vad den har lett till? Jag förstår poängerna ni har, men jag skulle vilja att ni skisserar alternativet lite mer.

/Kjell

Kjell.. för att kritisera någonting behöver du inte alltid ha ett alternativ till det hela.. alla kanske inte är ekonomer och kan skissa upp grandiosa ekonomiska planer, men kan ändå se vad som är fel i ett rådande system och längta efter ett mer hållbart. Sen är också problemet beroende på vilken utgångspunkt vi har som kristna, skall vi sitta på toppen och styra och skapa ett ekonomiskt system? Är det vår uppgift? Eller är vår uppgift som kyrka att helt enkelt gestalta det kristna livet på ett hållbart sätt i alla möjliga och omöjliga ekonomiska system, alltså att komma underifrån och vara ett alternativt samhälle? Jag röstar åt det senare.. och då blir den viktigaste frågan hur vi lever tillsammans som kyrka och lyckas bjuda in fler och fler till den gemenskapen, inte vilken politik Regeringen skall föra.
Och för ditt sista är ju inte de ända alternativen en fri kapitalism och eller sovjets planekonomi, ingen av systemen kan egentligen sägas vara särkilt demokratiska eller folkstyrda. En styrd kapitalism, ett samhälle där alla äger allt (alltså inte staten äger allt) är tillexempel två andra sätt att handskas med det hela. Christiania har t.ex. alltid havt en kombination av gemensamt ägande och "kapitalism". Där mark och resurser inte ägts av personen som för tillfället råkar bo där utan av gemenskapen i stort. Tyvärr är dock dett exempel på väg att utplånas pga danmarks regering. Christiania kanske just kan ge oss kristna inspiration om hur vi skall kunna vara ett alternativt samhälle i samhället, ett riktigt KRISTiania?

Jag håller med om att man inte behöver presentera att annat, överlägset alternativ för att kritisera något. Min kritik mot kritiken vilar mer på att jag inte riktigt håller med om det du säger om att kyrkan ska vara en motkraft som kommer underifrån. I mina öron låter det som att kyrkan och dess medlemmar helt ska avstå ifrån att utöva sin makt. Jag tycker att det är långt ifrån oproblematiskt att ha den ståndpunkten i ett demokratiskt samhälle. Det kanske i högre grad kan hävdas att kyrkan inte ska lägga sig i politiken utifrån ett större perspektiv, att samfunden inte ska ställa sig bakom ideer och system, men att den enskilde kristne inte skulle påverka poltiken genom att rösta eller att arbeta politiskt? (Det är väl heller inte helt självklart att säga att kyrkan som större sammanslutningar inte ska använda sin makt och göra sin stämma hörd heller, t ex påskuppropet?). Utifrån den bakgrunden menar jag att jag som kristen har ett ansvar att förvalta den makt jag har fått i ett demokratiskt samhälle (rösträtt, poltiskt arbete, opinonsbildning osv.). Hur ska jag då lämna den ekonomiska frågan utanför detta ansvar? Politiskt arbete blir en slags kompromiss där jag får stödja de förslag som för tillfället verkar bäst, hur problematiska den än må vara. Alternativet blir väl att undandra sig ansvaret helt och säga: "Det där får ni ta hand om - inget blod på mina händer"?

Det jag efterlyste var alltså ett exempel som kan få mig att överväga andra alternativ, som kanske kan överta positionen som bästa förslag. Så jag tackar för exemplet Christiania som du nämner. Och om det visar sig hålla måttet, varför inte verka för det både politiskt och genom föredöme?

/Kjell

En vän sålde ett hus. men istället för att gå ut på öppna marknaden kom man överens om ett pris med några vänner. De hade inte haft möjlighet att köpa huset om man inte hade gjort så. Men istället kom man överens om vad som var ett skäligt pris i rådande situation som båda kunde acceptera. I och för sig med viss värdering efter den nivå som rådde på marknaden men la sig inte fullständigt under en marknadsmässigt värdering. Många som stod utanför reagerade och sa: "Men kommer ni inte bli ovänner om det stiger massor" "Ni äventyrar er vänskap - tänk om nåt skulle paja" Andra sa: "De som säljer gör bort sig - ni måste verkligen vara goda vänner". I dessa personers värld handlade det ju bara om något så världsligt som pengar. Ett litet exempel på andra sätt att tänka.

Ett annat i en löneförhandling. Där arbetstagaren svarade på frågan: Hur mycket vill du ha? Så mycket jag är värd. Det som hände var att arbetsgivaren utnyttjade situationen (självklart, eller...?) och gav en betydligt lägre lön. Följande år steg de andra av personens arbetskompisar i lön men inte den personen. Efter ett tag frågade personen arbetsgivaren, jag förstår att du inte uppskattar det arbete jag lägger ner eftersom du inte höjer min lön lika mycket som alla andra, kan du peka på hur jag kan göra ett bättre jobb? Det som hände var att arbetsgivaren ganska så omgående justerade upp lönen eftersom det inte låg någon grund i påståenndet.

Två små berättelser om olika sätt att inom ett system ändå peka på andra värden.

Funkar de?

På fråga A. svarar jag: Ja, den funkar. Och den gör det framför allt genom att detta handlande inte bara "pekar på" ett etiskt "värde" som ett slags statement, utan framför allt därför att handlandet välsignar min nästa.

På fråga B. Svarar jag: Förstår inte riktigt vilket värde som det pekas på här? Att det är fint att erhålla låg lön? Att det är hedervärt att inte diskutera lön med sin arbetsgivare? För till skillnad från fråga A. så är det ju ingen som blir välsignad av att jag har dålig lön? Frånsett den eventuellt egna "glädjen" över att jag har mycket blygsamma löneanspråk ser jag inte riktigt varför någon skulle vilja pröva på den här modellen? Men jag kanske bara är lite trög i tanken här?

Till sist ett lite inlägg från Luther angående etiskt handlande som vi gör "för Gud" kontra det som vi gör för vår nästa: "Gud behöver inte dina gärningar, han har det bra i sin himmel. Men din nästa behöver dem". Ja, du fattar hur jag tänker?

Jonas

Reflektion över ditt svar på fråga B. Det värde som ev. pekas på är just avsaknaden av värde i arbetsgivarens sätt att hantera frågan. Det enda värde som finns är jämförelse och i ett vidare perspektiv att spela ut andra. Det är slående att ett sådant sätt att hantera lön som individuell lönesättning gynnar de som skriker högst. Det är ju inte självklart att det är dom som gör det bästa arbetet. Jag kan förstå att lönen är ett viktigt incitament för att göra ett bra jobb eftersom egoismen är det som kapitalismen använder som drivmedel och försöker att använda.

Sen är inte Luther den största just på detta område. Citatet bygger som jag ser det på en uppdelning av tillbedjan och etik, anligt och världsligt. Det är jag helt oenig i. Min handling för en annan människa är en tillbedjan inför Gud. Om vi skall hårdra det är ju ex. lovsång och tillbedjan i gudstjänsten meningslös eftersom Gud ändå har det bra i sin himmel. Jag vill istället se etiskt handlande eller efter vissa dygder som ett sätt att tillbe Gud. Gudstjänsten tillbedjan sakraliserar hela livet. Det finns de som har värde just som handlingar för att det pekar på en annan verklighet.

Enligt Giddens är kapitalismen en av de största disciplinerna för det moderna samhället och då är väl en viktig teknik ex. individuell lönesättning. Hur avslöjar vi den makten? Kunde inte ett sådant sätt som ex. B antyder ses som en "profetisk handling" just för att det avslöjar "jämförelsens makt" och kaitalismens värdenihilism?

Lite så tänker jag - men jag är beredd att ändra mig ;=)

Jag skulle gärna vilka svara ordentligt på dina tankar, men har just nu lite dåligt med tid. Ska försöka komma tillbaka inom några dagar. För jag tycker att det finns flera oklarheter i ditt resonemang. Inte minst dina tankar om kapitalism - något som du har kommit tillbaka till den sista tiden. Jag kan väl bara nu konstatera att saker som planekonomi och bortskaffande av privat ägande borde vara "profetiskt" i din värld? För då har du helt och hållet blivit av med de kapitalistiska logiker som du tydligen betraktar som onda. Och det är uppenbart att du själv inte har haft ett arbetsgivaransvar, jag kan nästan garantera att du skulle se lite annorlunda på saker som individuell lönesättning om du hade sådana erfarenheter. Men jag kanske bara är en fånge i det "kapitalistiska systemet" och hjälplöst intrasslad i en dikotomi mellan andligt och världsligt som resonerar på det sättet? Som arbetsgivare kanske jag borde fördela alla pengar jämnt rakt över utan någon som helst hänsyn till ambition, initiativkraft, ledarskapsförmåga, arbetsbelastning osv? För det är nog mer sådana saker som spelar in i lönesättningen än att man kan "skrika högst". De flesta arbetsgivare bildar sig nog en egen uppfattning om sin personals arbetsinsatser och sätter inte lön efter hur väl en medarbetare talar om sig själv.

Jonas

Jag funderar just nu en hel del på de här frågorna. Men du Jonas är väl som vanligt ;=) färdig och helt övertygad.

Jag skulle aldrig hävda att planekonomi eller avskaffande av privat ägande skulle vara profetiskt. Jag har lite svårt för att se att bara kapitalism och kommunism/socialism skulle vara de enda alternativen. Att sluta sig endast till två alternativ - det blir för begränsat.

Notera för övrigt att båda de exempel som jag beskrev båda är ett sätt att handla inom en kapitalistisk ekonomi, på dess villkor och förutsättningar men att handla lite annorlunda.

Jag har aldrig hävdat att kapitalismen skulle vara ond i sig själv. Jag har bara förutsatt att det är inom den diskursen vi idag lever i mycket mer än i en planekonomisk. Hur lever vi kristet i en sådan värld? Det är de jag funderar över. Och som sagt jag är inte färdig...

Nej jag har aldrig haft ett arbetsgivaransvar - men det har du i ett halvår. Jag vet att det finns arbetsplatser där det faktiskt går att jobba intensivt, med stor framgång, kreativitet utan individuell lönesättning. Med andra ord - det är möjligt!!! Eller är det inte en av de viktigaste teknikerna i ett kapitalisiskt samhälle - om ja, vad betyder det i så fall?

Självklart kan vi hitta goda incitament för att använda en individuell lönesättning men jag skulle kunna peka på flera exempel på riktigt dåliga. Där det i flera fall handlar om att skrika högst. Facket är väl ett exempel på där just det sistnämnda faktiskt inträffar.

Jag har aldrig hävdat att man inte skall ta hänsyn till de saker du nämner. Men det finns massor med frågor om det när det gäller hur mäter man det och efter vilka kriterier. Självklart skall man ställas till ansvar - men varför skall man som kristen behöva pengar som sin motivation för att göra ett bra arbete?

Jag har heller inte hävdat att du är fången i en dikotomi - jag sa bara att Luther faktiskt jobbade med den uppdelningen väldigt tydligt och fördömde alla som inte gjorde det. Det har jag lite svårt för.

För övrigt skriver jag inte för att ta ansvar för hela samhället utan mer om tankar om hur vi som försöker följa Kristus kan leva trofast mitt i en värld som är genomsyrad av kapitalistiska idéer. Kyrkans ansvar!

Hur ni gör inom staten - det bryr jag mig faktiskt inte om mer än jag vill ta mitt demokratiska ansvar och visa på andra sätt samt att rösta. Det är ju ett majoritetsbeslut som man får finna sig i. Och som du skrev tidigare - visst är demokrati det bästa sättet i en fallen värld!

Nej, inte färdig. Men har svårt att uppbåda entusiasm över att försöka hitta på ett nytt ekonomiskt system. Du vill inte ändra systemet utan bara hitta sätt leva kristet inom systemet. Ok, fair enough, tycker kanske ändå att du trampar lite vatten i den fråga som jag kallade för "B". Och vad det gäller skrika högt och facket, utan dem skulle personen i exempel "B" förmodligen ha halkat efter ännu mer lönemässigt. Men det kanske inte hade spelat någon roll. Kristna behöver tydligen inte pengar i din värld: "varför skall man som kristen behöva pengar som sin motivation för att göra ett bra arbete?" Jo, för att man lever i en penningekonomi! Man kanske måste försörja sig själv, en familj, bidra till olika saker osv. Glöm inte vad Paulus skrev till de kristna i Thessaloniki som inte arbetade utan levde som parasiter på de som gjorde det - för man behöver ju mat, kläder osv - att "de som inte arbetar ska inte heller äta". Där har vi en direkt koppling mellan ambition och lön. Och den här närmast asketiska hållningen till pengar som du ger uttryck för, är du säker på att den är så kristen egentligen? Fast det är klart, du är ju inte "färdig" och kan därför ge uttryck för alla möjliga idéer som du sedan inte behöver försvara. Jag däremot som är "färdig" försöker att motivera mina ställningstaganden på olika sätt. Men det kanske har att göra med den där uppdelningen av andlig-världsligt där jag tydligen har hamnat i det felaktiga lägret.

till sist, förlåt om jag låter vass. Det är en kombination av tidsbrist och otålighet med de idéer som du förfäktar, inte med dig själv, dyre broder.

Jonas

Det jag har försökt göra, utan att för den skull vilja bli placerad som kommunist, är att peka på vissa problem med den kapitalistiska ekonomin. Jag har aldrig eftersom den teologi jag försöker bedriva inte ser sig tvingad att förklara hela samhället utan inom de olika samhällssystemen som kommit och gått i historien hela tiden försökt leva troget mot Kristus. Jag vill jobba mer ad hoc i samhället - ibland säger kyrkan ja ibland säger vi nej även inom den kapitalistiska modellen. Jag tänker mig att det är i linje med Rom 13.

De två saker jag försökt peka på i vårt samtal är för det första problemet med den underliggande konflikten som kanske allt i tillvaron bygger på (både den kapitalistiska (individ mot individ) och den kommunistiska (klass mot klass)). Där jag tänker mig att den kristna tron har ett annat sätt att hantera konflikten som innebär ett fredligt icke antagonistiskt sätt att leva i efterföljelse - vad innebär det i en tid som vår med det ekonomiska system vi har?
För det andra - frånvaron av värde som kommer till uttryck i en del av den teknik vi har idag av individuell lönesättning. Jag kan hålla med om att det kan vara en bra princip men då skall det vara bra kriterier. Fortfarande kan jag ifrågasätta om pengar skall vara den viktigaste drivkraften för en kristen. Jag tror man kan hävda det utan att parasitera på andra. Paulus säger också i 1 Tim att har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. Det är inte pengar i sig som är problemet i en pengaekonomi utan att de får vara kanske den främsta drivkraften. Detta är väl inte asketism utan förnöjsamhet.
Ytterliggare ett tredje område jag kan tycka är problematiskt vilken typ av människa som de olika modellerna skapar. Kanske kunde individuell lönesättning användas konstruktivt till att lägga in kriterier för att värdera andra aspekter för att främja den människa man önskar. Nu blir ju det ytterst problematiskt i ett värdepluralistiskt samhälle. Vilken människa avspeglas i de kriterier vi idag har?

Det var några tankar. Jag försöker alltså inte omvandla hela systemet utan fråga oss hur vi lever kristet?
men frågan är väl: Är de områden jag påpekar riktiga eller har jag missat, inte förstått, övertolkat eller så?

Det har skett en glidning i ditt resonemang. Från att ha tagit avstånd från pengar som en drivkraft för den kristne till att ta avstånd från pengar som den enda eller den starkaste drivkraften. Din förra hållning köper jag inte, men den senare köper jag naturligtvis - och vem skulle inte göra det? Sedan verkar vi tala om kapitalism på två olika sätt, eller nivåer om du så vill. Jag pratar om ett system där tillgång och efterfrågan är grundprinciperna och där människors egen drivkraft, ambition, strävan, önskningar osv är viktiga och inte alls entydigt "egoistiska". Därför är jag skeptisk till ett ekonomiskt system där individers ambitioner inte betyder någonting, utan där allt jämnas ut efter någon sorts luddig rättvisetanke. Och du verkar vara farligt nära just en sådan tanke. Du däremot talar om kapitalismen som en ideologi, ja nästan som en sorts andemakt. Och det här med att du inte "förklarar hela samhället" känns lite overkill i sammanhanget. Vem försöker det? Jag fattar att du inte gör anspråk på att föra fram en hel nationalekonomisk lära, men du diskuterar trots allt samhälleliga, och samhällspolitiska frågor som "lönesättning", inte bara kyrkans hållning i världen, och då gör du åtminstone implicit anspråk på att förfäkta någon sorts idé om hur samhället borde vara utformat på det ekonomiska området. Och det är väl uppenbart att dina tankar ligger mycket nära de kommunistiska och socialistiska, varför vill du inte stå för det? du kanske behöver "komma ut här"? ;)

Jag tycker att det är viktigt, när man pratar om hur "det goda samhället" borde utformas, för vi pratar faktiskt om det här, att man tar hänsyn både till människors villkor OCH deras ambitioner. Det är bra med ett välfärdssystem som tar hänsyn till de villkor som olika individer och grupper lever under - sjuk-frisk, rik-fattig osv. Men samtidigt måste man ta hänsyn till de ambitioner, viljor, strävanden som människor har. Rawls, i sin rättviseteori, pysslar nästan enkom med frågan om villka villkor människor lever under. Han kommer då fram till att det är bra att beskatta alla för de sämst ställdas skull. En sympatisk hållning förvisso. Men han diskuterar inte vissa orimliga följder av hans system, nämligen att den som har ambitioner, som kämpar och strävar måste finansiera den som struntar i allting och bara latar sig. Därför måste man ha ett system där man även tar hänsyn till människors ambitioner. Och vart leder detta i vår diskussion? Jo, individuell lönesättning är just en sådan fråga som handlar om människors ambition. Man kan ha exakt samma förutsättningar, leva under samma villkor men vissa väljer att jobba hårt, andra att inte jobba så hårt, och då ska det synas i lönekuvertet, det är väl rimligt? Och när det gäller individuell lönesättning så är den väl grundad på högst rimliga kriterier - arbetsbörda, ansvar, utbildning och kompetens, ambition, ledarskap, initiativ osv. Det är schysst att den som inte gör mer än han eller hon måste får en ok lön, men det är också schysst att den som gör mycket mer får mer än så. Och denna logik är väl väl förankrad i ordspråksboken, och är väl sund även för en kristen, eller?

Jonas

Nu är det nog bara du och jag kvar...;=)

Eftersom jag är "på väg" skulle man kunna kalla det du benämner för "begreppsglidning" (för er som fortfarande är kvar och inte inne i en akadmeisk diskussion är det en ganska så allvarlig anklagelse) lika gärna kalla för precisering. Men nåde dig om du skulle göra dig skyldig till det ;=)

Jag vill nog hålla fast vid att pengar inte är skall vara en motivation för den kristne. Jag drar alltså tillbaka lite. Tycker det finns gott stöd för det i Bibeln.

Sen det här med allomfattande världsbilder. Det är ganska vanligt inom teologin. Luthers tvåregimentslära är ett uttryck för det, reformert ordningsteologi är ytterliggare en annan, katolsk naturrätt etc. Så nog är det ett ganska vanligt anspråk inom teologin. Den hållning jag vill bedriva bryr sig inte så mycket om under vilka omständigheter den befinner sig (även om jag unnar alla att leva i demokratier) utan försöker leva trofast. (Där kom det igen...)

Nog är kapitalismen ett sådant system. Det visar sig tydligt när man inom vården benämner sjukhusen som "beställare". Såvitt jag vet beställde inte min pappa sin cancer. Den kom visst bara. Det utgör ett totalitärt språk som invaderar vår livsvärld (med medvetenhet om att du nu placerar mig som en frankfurtskola och därmed som socialist...). Jag är medveten om den metaforik jag använder - för när det händer är det frågan om det inte är tal om makter. Men det är inte nödvändigt - men det är den typen av företeelser jag skulle vilja fundera över i kaptialismen. Och nog är dogmen - utbud och efterfrågan - ett sätt att försöka förklara människors interatktion, eller?

Sen till den kritik du skriver om Rawls - vissa som paratiserar på samhällskroppen och bara hänger med utan att göra något - vem håller inte med om det? Nej, jag är ingen "closet socialist" som behöver komma ut. Jag vet inte men jag tycker att det finns en biblisk tanke om att dels delta och inte parasitera på andra, hos dig kallat ambition (jag jobbar mer än andra säger ex. Paulus) OCH dels att alla skall ha efter vars och ens behov. Ja, det är en idé om hur det kan fungera i samhället, men jag kommer aldrig att göra ett partipolitiskt program eftersom det är helt emot vad jag tror är möjligt. Jag talar om hur jag uppfattar att den kristne som har Anden och följer Kristus.

Varför skulle inte den kristna tron få uttala sig om samhällsfrågor och leva ut sin version av ett mänskligt liv - som tror är det sanna. Det är därför jag verkligen uppskattar de liberala frihetstankarna. Där ju för övrigt den kristna tron är bättre eftersom den också uppmanar till att älska sin fiende!

Ett konkret exempel på hur fel kriterier i lönesättning kan bli: Min idé om lärare är att de finns till för elevernas skull och deras lärande. Min svåger, musiklärare, har en större rastverksamhet än fritidsledarna och har dragit igång andra sidoaktiviteter som står inskrivet i skolans mål. Båda dessa grejer för elevernas skull. Fick uttalandet: Gör vad som förväntas men inte mer. Medan andra lärare som åkte på kurser, fortbildningar men aldrig var tillsammans med eleverna när de inte behövde fick en högre värdering. Enligt min uppfattning problem i kriterierna.

Det blir långt. Men jag måste sluta med ett citat av Hauerwas. Vi har så svårt att tänka oss en kristen tro som inte är vare sig socialistisk eller kapitalistisk. The socialist calls capitalism "legalized greed" and the capitalist calls socialism "leglized envy", and both have truth in what the say. Social systems based upon schemes for organizing people like us will inevitably be institutionlized resistance to the ninth and tenth commandments. ("The truth about God" s 132)

Varför skall de politiska kategorierna vara överordnade den kristna tron?

Jag fattar inte riktigt dina resonemang, känner att vi inte riktigt pratar om samma saker. Så jag kapitulerar.

Jonas

Okej - det var ju tråkigt. Det är svårt att upprätthålla ett riktigt samtal medan man jobbar med andra grejer under tiden. Men det är en känsla jag också hade. Vi talar från helt olika utgångspunkter.

Vi får försöka muntligt kanske någon gång.

lev väl
Fredrik