Läste en artikel i Dagen häromdagen som är ganska utmärkande för vår tid. Den handlade om en affärsidé att sälja moderiktiga kläder för präster. "- Ibland kan jag känna att kläderna blir för damiga och skulle vilja göra något lite mer rockigt. Å andra sidan är vissa tjejer jättecoola i mina kläder med ett par tuffa jeans och stövlar. Det beror mycket på vem som bär plaggen." Jag menar inte att det skulle vara något fel i prästkläder som ser kvinnliga ut. Problemet är väl istället att kläderna har sett för manliga ut. För som jag uppfattar det är själva poängen att inte framhäva personligheten när personen tar på sig de liturgiska kläderna. Gå ut ur sin person och in i ett uppdrag, en tradition och ett ämbete. Nu kan man ju ha åsikter om det (och det har den frikyrkliga traditionen), men det intressanta är vad det säger om vår tid.
I frikyrkan har vi oftast signalerat fest eller kanske företagsamhet med slicka välstrukna kostymer.
jag säger bara:
jag säger bara: det är en ICKEFRÅGA! (precis som många andra frågor som upptar viktig tid och suger musten ur folk som borde göra annat... och enl mig handlar vår tid om att vi ofta spiller vår tid på ickefrågor och struntar i de viktigare frågorna. och man kanske rent av skulle skita i frågorna ett tag och göra något. frågorna kan man ta senare. det blev lite långt mellan bågarna här)
låt präster, pastorer och andra exklusiva personer bilda egna församlingar där de kan diskutera sina kappor.
så kan vi andra mötas och med våra kläder och kroppar uttrycka lite mångfald och försöka gestalta tanken om en kropp och flera lemmar och betjäna varandra.