Visst är det på det sättet att det är frihandel, marknadsekonomi som har bidragit till en ekonomisk tillväxt utan dess like. Det är väl ställt utom allt rimligt tvivel. Det är egentligen tre saker jag tänker på när det gäller denna deklaration.

För det första, det är ett problem att teologer så tydligt knyter sig till en viss hållning som troligtvis i likhet med alla andra hållningar i världshistorien är kontingent. Det blir likt kyrkans sätt att alliera sig med modernism eller för den delen det man uppfattar vara postmodernism (jag tänker på ex. McLaren).

För det andra har man i denna utveckling just uteslutit dem som inte har lyckats leva upp till de kriterier man själv satt upp. Det är väl frihandel bara till en viss gräns om jag har uppfattat det rätt. Tullar stoppar vissa och skyddar andra. Likaså är det inte förrän det blir en konkurrensfördel i ett ekonomiskt system som miljön blir viktig. Det visar problemet med vad man tror vara ett självreglerande system (och i den meningen på något sätt idealistiskt vilket man ev. skulle kunna kalla "marknadskrafter") utan egentligen några andra värderingar än vinstmaximering. Det är den kritiken jag skulle vilja rikta mot ett in absurdum drivet markandssystem - det behövs värden som avgör rättfärdiga eller orättfärdiga priser. Det är ex. helt orättfärdigt det som sker i sportvärlden med de helt extrema lönerna och inköpen av spelare bedömt utifrån en kristen världsbild. Däremot är sportvärldens priser helt logiska i ett marknadsekonomiskt system där det bara är utbud/efterfrågan och möjligheten till vinstmaximering som avgör priset. Men för att skapa värden för att bedöma en vara eller tjänst behövs en mot-berättelse och en gemenskap som gestaltar denna berättelse. För att det i sin tur skall vara möjligt krävs det enskilda människor som vågar ta det som verkar vara märkliga beslut.

För det tredje, jag tycker de alltför mycket knyter människans kreativitet till privat ägande och marknadsekonomi. Jag har själv i många sammanhang hävdat att kreativitet utanför en marknadsekonomins konkurrens skulle kunna vara ett bättre sätt att utifrån en kristen världsbild driva en form av positiv förändring. Men det förutsätter en kyrka och en speciell trons berättelse. En sekulär stat i dess fallna tillstånd kanske behöver rama in kreativiteten i den konkurrenssituation som en kapitalistisk ekonomi formar. En kristen berättelse berättar om kreativitet som en gudagiven möjlighet utan vinstmaximeringens morot eller konkurrensen tänker jag. Vilket man har visat i delar av den radikala reformationen och för den delen i en stor del av klosterrörelsen.