När vi startade re:tro så var det för att vi vill skapa ett forum för samtal om vad det innebär att vara kyrka idag. Nu har re:tro kanske ibland blivit mer av ett diskussionsforum mer än ett samtalsforum där vi söker förståelse, ny insikt och inspiration. re:tro redaktionen jobbade med en teologisk grundhållning som ansluter sig till internationella rörelser (ex. Missional Church, Ecclesiaproject, Emerging Church, Radical Orthodoxy m.fl.). Gemensamt för dessa är att de på olika sätt vill reflektera och praktisera en teologi där Guds mission står i fokus. Därför är den första punkten i vår teologiska grundhållning om mission.
"Gud Fader är alltings ursprung och uppehållare. Gud har skapat världen och vill försona den med sig själv. Därför sände Fadern sin Son till världen för att upprätta hela skapelsen genom hans liv, död och uppståndelse. Kyrkan är platsen där Guds försoning och upprättelse förkunnas och levs. Därför finns inte kyrkan till för sin egen skull utan för hela världens skull."
Samtidigt finns det i denna formulering en markering mot en kyrklös teologi. En teologi där kyrkan eller församlingen bara blir ett tillägg. I viss del av emergent rörelsen har man placerat Guds rike i centrum och kyrkan som ett tillägg. Det tror inte vi som står bakom re:tro är Bibelns undervisning om vad Gud håller på att göra i denna världen.
Det går inte att tänka sig Guds mission, Guds rike utan en konkret social gemenskap som arbetar på dess uttryck och gestaltar dess sanning.
Hur tänker du?
Är församlingen Guds rike?
Har funderat en hel del på vad församling egentligen är. Och blir inte riktigt klok på hur jag ska/kan tänka. Har kommit på mig själv att tänka väldigt mekaniskt/tekniskt. Som om församlingen är en sorts maskin som Gud har konstruerat och som existerar men inte fungerar utan människor. Med den bilden blir det pastorns jobb att få in så många som möjligt i ”apparaten” och få in dem på rätt ställe för att församlingen ska ”fungera” så bra som möjligt. Vi kan därför tala om mer eller mindre effektiva församlingar. Pastorn blir den som ska trycka på rätt knappar så att ”gudsrikesmaskinen” producerar så mycket gudsrike som möjligt.
Inser att vi aldrig kan tänka på församlingen som något utanför människan. Församlingen är inte strukturen, matrikeln, gudstjänstformen, byggnaden osv. Församlingen är människor i gemenskap med varandra och Gud. I den gemenskapen bor och uttrycks Guds rike. Samtidigt är Guds rike större än församlingen. Guds rike är något som står över eller utanför människan. Guds rike existerar i Gud som är gemenskap i sig själv. Guds rike existerar oberoende av människan men inbjuder och vill bli befolkat av varje människa. Det handlar enkelt uttryckt om Guds vilja och person. Inte några principer eller sanningar utan Guds karaktär, natur och väsen. Guds rike är förlängningen av Gud själv.
Det jag tror komplicerar det hela är att vi ofta menar den lokala församlingen när vi säger församling. Men om vi menar den världsvida kyrkan när vi säger församlingen är det lättare att sätta likhetstecken mellan Guds rike och församlingen. Där två eller tre är församlade i hans namn, där är Jag/församlingen.
Timmen är sen och tankarna långt ifrån färdigtänkta.