Den krisnta kyrkan träffades de första 300 åren i sina hem. Det är lätt att konstatera vid en läsning av bibeln. Hur ser vi på användningen av våra hem i Sverige idag? Tankarna har malt i mitt huvud sedan jag läste en artikel om några grannar i Tannefors i Linköping. De är pensionärer och brukar träffades tre gånger i veckan för att gå stavgång. "Det är lättare att komma ut då" De brukade också någon gång ibland gå ut och äta lunch tillsammans. Men det intressanta var i slutet där de markerade att det finns gränser för gemenskapen. Vi går aldrig in och umgås med varandra hemma. Något måtta får det vara!

Och jag undrar varför?

Varför är hemmet en så helig vrå där jag inte kan inbjuda mina grannar, vänner, behövande etc. De kristna hemmet har aldrig varit en kärnfamilj utan ett öppet hem där människor kommit och gått för att få mat, gemenskap och ta del av Guds gåvor. Här behöver vi väckas och inte dras med i en mentalitet där hemmet tillhör en privat sfär - hemmet är en gåva som allt annat som vi skall göra tillgängligt som instrument för Guds nåd!