Den svåra konsten att läsa rätt

Unleashing the ScriptureI en artikel i Dagen (2006-12-08, s 12–13) rapporterar Jonas Dagson om en ny bibelutgåva där man helt sonika har klippt bort texter som är besvärande eller inte passar i vår tid – särskilt texter som har med pengar, rikedom och rättvisa att göra (se www.westersebijbel.nl och www.ekklesia.co.uk/content/news_syndication/article_061018bible.shtml). Det hela är naturligtvis ett skämt – för att provocera. Bakom projektet står den holländska studentorganisationen Time to turn (”dags att vända om”) och en av dess representanter förklarar: “Many Christians accept the Western lifestyle, including the degradation of creation and the injustice of our trade, and they only take the easy parts of the gospel. But it isn't until we publish this gospel with holes, that they get confused!”

Så långt är allt väl. Men när sedan Dagson ska kommentera denna ”nyhet” och ge exempel på hur man i många kristna sammanhang idag faktiskt behandlar Bibeln på detta sätt (man ”klipper” bort verser), tar han ”emergentrörelsen” som exempel, inom vilken han påstår att det finns flera förespråkare ”som menar att det är vår samtid som ska bestämma vad vi ska se som sant i Bibeln”. Jag tvivlar på att det finns särskilt många inom denna ”rörelse” som skulle förespråka ett sådant synsätt.

Sedan påstår han att teologen Stanley Hauerwas är en av ”emergentrörelsens” företrädare (han säger samma sak i Dagen 2006-12-07, s 21). Oops… när blev han det? Det finns säkert många inom ”rörelsen” som är påverkade av honom, men att därför utnämna honom till företrädare för den är ett ytterst märkligt drag och är definitivt inte sant.

Men sedan gör Dagson något ännu märkligare: han påstår att Hauerwas ”går ännu längre än att bara vilja klippa ut verser. Han vill ta bort hela Bibeln.” Dagson stöder sig på ett lösryckt citat från Hauerwas bok Unleashing the Scripture[1]. Antingen har han inte läst boken (utan bara någon annan som har citerat den och kanske inte heller har läst den…) eller också har han läst den på ett sätt som får mig att undra hur han egentligen läser böcker.

Hauerwas kritiserar i den här boken på sitt sedvanliga provocerande sätt tanken att man kan läsa Bibeln ”på egen hand”. Eftersom vi västerlänningar är så djupt formade av tänkesätt och vanor som präglar det liberala samhället (med rötter i upplysningsprojektet) kan vi inte läsa Bibeln på egen hand utan att vi samtidigt tenderar att förvränga dess budskap: vi läser in det vi vill höra. Och vad vi vill höra, det är något som det liberala samhället har lärt oss. Det räcker alltså inte med lite ”sunt förnuft” och allmän god vilja. Att ”läsa rätt” är en färdighet som kräver träning i ett socialt sammanhang eller en gemenskap där vi fostras i sådant som sanning, ödmjukhet, självkritik, trohet och icke-våld. Vi kallar denna gemenskap för den kristna kyrkan. Om vi tydligare vill höra Gud tala genom Bibeln, så gör vi väl i att läsa den tillsammans som gemenskap, som kyrka, alltså läsa den i det sammanhang där vi faktiskt försöker leva ut dess berättelse.

Boken har följande undertitel: ”Freeing the Bible from the Captivity to America”. Det verkar som Dagson har läst den så här: “Freeing America from the Captivity to the Bible”. Och dessutom verkar han ha lyckats med konststycket att missa att större delen av boken består av predikningar över bibeltexter. Så Hauerwas vill inte ”ta bort hela Bibeln”. Det är ju precis tvärtom: han vill medverka till att befria Bibeln från den tvångströja som han menar att det liberala (amerikanska) samhället utgör och låta dess budskap få höras på nytt utifrån sina egna premisser. Är inte det här påfallande likt vad de kristna studenterna inom Time to turn säger, men som Dagson försöker ställa mot Hauerwas (såväl som mot ”emergentrörelsen”)?

Det ironiska i sammanhanget är att Dagson genom sin artikel ofrivilligt ger Hauerwas rätt: att läsa rätt är en svår konst!

Bengt Rasmusson
Redaktör på re:tro, teolog och mediakonsult

-----
[1] Unleashing the Scripture: Freeing the Bible from the Captivity to America (Nashville: Abingdon, 1993).


BBB

Bra blogg Bengt! Visst ska emergentrörelsen granskas och diskuteras, men när han dömer ut hela rörelsen grundat på dessa märkliga, diskutabla och hafsiga påståenden, då sker det på ett icke-konstruktivt sätt. Vad är hans syfte med artikeln? Om hans agenda är – vilket jag förmodar – att försöka tillintetgöra hela emergentprojektet, varför skriver han då inte en debattartikel i ämnet istället för att komma med denna inbäddade och förtäckta kritik.

Det ironiska med artikeln är ju dessutom att idén bakom den bok han utgår och dömer ut emergentrörelsen ifrån, i mina öron låter väldigt mycket emergent.

Bengt, jag hoppas att du skickar över bloggen till Dagens debattredaktör. En artikel som denna bör inte stå emotsagd.

Emil


Emergent

Vad sammmanfattar emergentrörelsen och vilka är dess styrkor resp. problem som du ser det?
Min enda erfarenhet är boken "Kristen på nytt sätt" som jag tyckte var fullständigt lysande, men mycket mer vet jag inte!?


Sammanfattning

Ja, vad är egentligen emergentrörelsen? Eller emergentsamtalet som många hellre skulle vilja beskriva det som. Den bästa presentationen på svenska som jag har läst av fenomenet Emergent Church (EC) är Lars Johanssons artikel i ”Nod” för något tag sedan. Lars refererar i artikeln bla till Eddie Gibbs och Ryan Bolger vid Fuller Theological Seminary i USA som studerat vad begreppet Emergent Church betyder för femtio ledare i olika församlingar i USA och England. I boken "Emerging Churches" sammanfattas nio gemensamma drag i dessa gemenskaper. De förtsta tre beskrivs som en slags grundläggande ”kärnpraktiker”. Här är en förkortad version av Johanssons genomgång:

1. Fokus på Jesus, Guds rike och mission
Enligt EC har den moderna kyrkan ofta fokuserat mindre på Jesu liv än på hans död och uppståndelse i syfte att individer skall få en personlig frälsningsupplevelse och till slut kommat till himlen. För egen del vill man utgå från Jesu liv som exempel och förebild och vara hans händer, fötter, hjärta och röst i den här världen. I denna Jesusrörelse är himlen aldrig långt borta, Guds rike har redan brutit in och är en närvarande verklighet som förändrar allt. Att vara lärjunge handlar inte främst om att ”tro” på Jesus utan snarare att bli del delaktig i Guds mission för den här världen.

2. Förvandlingen av det sekulära rummet
Man vill heliggöra det sekulära rummet, sakralisera världen. Man vill lämna den moderna kulturens indelande i offentligt och privat, profant och heligt, naturligt och övernaturligt, kropp och själ/ande. Kroppen och skapelsen inkluderas i en helhetssyn som söker gestalta evangeliet i alla sektorer av samhället. Kristna måste tala inifrån den givna kulturen, inte utifrån.

3. Liv i gemenskap
Kyrkan är ett sätt att leva, en gemenskap, en rörelse, en rytm. Man vill skapa små täta gemenskaper där människor delar hela livet med varandra och har djupa relationer. Gemenskaperna ska vara öppna gemenskaper för alla för att på så sätt uttrycka Guds utåtriktade mission i världen.

4. Lyssna med öppenhet – välkomna främllingar
Man vill vara en motkultur som välkomnar främlingar, som likt Jesus visar på gästfrihet och som inkluderar och lyssnar till alla människor, även de från andra religioner, kulturer och traditioner.

5. Tjäna med generositet – utan baktankar
Genom socialt tjänande villl man förkroppsliga evangeliet, i handling bli ”det glada budskapet” innan man berättar ”det glada budskapet”. Tjänandet bör ske utan baktankar, man betraktar inte människor som objekt för evangelisation eller sociala hjälpinsatser utan snarare som ett uttryck för Guds kärlek.

6. Delta som producenter – inte konsumenter
Det är viktigt att människor blir delaktiga i kyrkans liv, både när det gäller t.ex. beslutsfattande och gudstjänstgenomförande.

7. Kreativiteten – skapa som Guds skapelser
Genom att uppmuntra den skapande förmåga som alla har i sig som Guds skapelser vill man återkoppla människan till Skaparen. När man skapar kan man bli känslig för Guds röst och berörda i anden så att ens liv för en ny inriktning.

8. Ledarskap – tjänande i gemenskap
Man förespråkar ett tjänande ledarskap som stimulerar människors gåvor och länkar dem samman. Målet är att nå en samsyn som i sig är ett profetiskt tecken på Guds rikes närvaro i en värld av hård konkurrens.

9. Spiritualitet – blandning av gammalt och nytt
Spiritualitet är ett sätt att leva, en bön som levs ut. Man återkopplar till mönster från många kyrkliga traditioner, såväl gamla som nya. Liturgier, böner, rökelse, ljus, ikoner kombineras med nutida musik, bilder, filmer och berättelser.

Emil


Tack

Tack för ditt utförliga svar, det låter som en riktigt genomtänkt syn på kristendomen i mina öron.


Dagen och hål i Bibeln

Håkan Kenne har skickat in en bra insändare om Dagsons artikel och den kommer nog att publiceras på tisdag (om jag fattade rätt). Jag skickade trots det in mitt blogginlägg (ju fler som skickar in nåt, desto större chans att något blir publicerat), men eftersom Håkans insändare är bredare formulerad är den nog mer klargörande och passar bättre som en insändare i Dagen.

Bengt


Skicka till Dagen

Tycker att det är en jättebra idé att skicka ditt inlägg till Dagen, Bengt. Som redaktör för Re:tro så är det väl ett jättebra initiativ. Och jag är övertygad om att du i denna fråga har de allra flesta som hänger här på Re:tro med dig. Tycker att det är bra att kristenheten ser att det finns andra kristna röster än sådana som Dagson. Vad säger du, Bengt?

Jonas


Maila till Dagen!

tack bengt - jag stämmer in i hyllningskören!

Jag har mailat till Danel Grahn och påpekat detta för honom med hänvnisning till din blogg.

Gör det ni också - bara för att få dem att förstå att den innehåller mycket felaktigheter. Han har ju till och missuppfattat hela grejen och skapar därmed kritik som är riktigt obefogad. Skall man kritisera emergent, vilket man ska (finns många problematiska delar), så är det på andra områden!!!

fredrik


Problematik

Vilka delar är problematiska anser du?


Framförallt deras okroppslighet

Det jag ser som mest problematiskt i dagsläget är två saker.

För det första anar jag att mycket i ECs analys och tanke om postmoderniteten är ytlig och inte helt genomtänkt. Jag har inte gjort någon riktig studie av detta, det är bara en föraning. McLarens sätt att lösa det blir inte en särkilt "postmodern" kyrka, vilket inte heller är syftet. Det finns en mer intressant bild av kyrkan i "Who's afraid of postmoderism" (det sista kapitlet) av J.K.A Smith. Nu är Smith en del av EC konversationen...hmmm... I denna fråga skulle jag gärna vilja höra vad sådana tänkare och teologer som Pär Widén och Jonas Qvarsebo har att säga!!!

För det andra tycker jag att det i konversationen finns en skillnad mellan den punkt som säger Fokus på Jesus och Liv i gemenskap. För ett liv i gemenskap med Jesus måste med nödvändighet enligt mitt sätt att se det bli ett väldigt kroppsligt liv även i etisk mening. Hitintills har det i EC konversationen varit mycket fokus på Guds rikes men det har inte fått några etiska konsekvenser. Det blir i min mening ett förandligat rike - helt i motsats vad Jesus menade. Jag kommer att publicera en mer utförlig artikel om min kritik i en EC tidsskrift som troligtvis kommer ut någon gång på det nya året.

Tja - det är väl det...

fredrik


Mera emergent

Nu är Smith en del av EC konversationen...hmmm..

Och nu också du …

Och det är väl på sätt och vis detta som är emergentkonversationens styrka (men kanske också svaghet): den är ett nätverk med mängder av åsikter representerade. Här finns personer med en i grund och botten ganska klassisk evangelikal teologi men som längtar efter att den tro de lever på skall kunna gestaltas i vår tid, här finns personer som öppet ifrågasätter och dekonstruerar klassiska kristna sanningar, här finns utbrända frikyrkliga som i EC plötsligt får en tro och ett hopp tillbaka, här finns karismatiker som längtar efter en botten i sina liv osv osv osv.

Så när gäller att ställa emergentrörelsen mot väggen är det inte så enkelt gjort. Den mest välkände företrädaren för emergentrörelsen är utan tvekan Brian McLaren. Men det han har gjort är kanske inte i första hand att formulera några nyheter, snarare är han väldigt skicklig på att kommunicera det budskap som vissa teologer och andra har uttryckt under en ganska lång tid. (Nyligen läste jag en gammal bok av Lesslie Newbigin där han nästan ordagrant beskriver mission på ett sätt som McLaren gör trettio år senare. Och jag blir nästan sur och tänker: “varför har ingen berättat detta för mig tidigare …”) Så för många – också för mig – är McLaren en viktig inkörsport in i EC. Men när man väl har kopplat upp sig emot samtalet kan man nog hävda att han förlorar i betydelse. Där finns mycket fler röster. Så när det gäller att kritsera EC är det nog viktigt att man kritiserar personer inom EC eftersom själva rörelsen är så svår att få grepp om.

Mina egna farhågor när det gäller EC liknar nog till viss dels – tror jag – Fredriks. Jag är rädd att det “bara” blir ett samtal. Att det bara blir bloggar. Bara blir ord. Den teologiska plattformen är så bra att jag så innerligt hoppas att detta ska bli kött och blod. Jag vill så gärna hoppas att EC ska kunna leda till att nya människor kommer till tro (eller på EC-språk blir Guds missionsagenter), till fler och innerligare kristna gemenskaper, till mer av solidariskt engagemang för de förtryckta, till mer Jesusefterföljelse, till mer av Guds rike i vår värld.

Jag hoppas också att EC inte missar det goda karismatiska arv som många människor har fått leva i och av de senaste decennierna.

Och även om jag inte uppskattar alla de åsikter som vissa personer inom EC har uppskattar jag det bejakande av samtalet som finns i denna rörelse. När vi i frikyrkan har talat om att tvivla och fundera har vi ofta utgått ifrån att det finns ett färdigt “svar” att återkomma till när man har tvivlat färdigt. Inom EC, såsom jag uppfattar det, ser man samtalet, frågorna och tvivlet istället som ett sätt för kyrkan att komma närmre sitt egentliga uppdrag.

Emil


Javisst är jag det!

Jag visst är jag en del av EC konversationen - som sagt deras styrka!!! Att jag "hmmm:ade" på Smith berodde just på det som du beskriver. Det finns alltså redan en typ av inre kritik och förespråkare för det jag försökt att framföra som min kritik. Det är ju som du påpekar också det som gör det så svårt att kritisare en rörelse som inte finns. Men vi kan påpeka/kritisera blinda fläckar i samtalet - det är de jag tycker mig har gjort.

Sen var det en bok som jag refererade till och sådana kan man kritisera - speciellt som det gör anspråk på en form av formulering och kategorisering av vad EC är.


Har vi läst samme Brian, du och jag?

"Hitintills har det i EC konversationen varit mycket fokus på Guds rikes men det har inte fått några etiska konsekvenser."

Som jag läser t.ex. Brian är det där Guds vilja sker som Guds rike är. Som exempel nämns ett antal av vad jag tror du menar med etiska konsekvenser. Eller som Rob Bell (som också räknas till EC) säger: "The medium is the message." Han menar helt enkelt att om Jesu budskap är att älska sin nästa och arbeta för fred så är det vi (mediumet) som skall vara budskapet.


Nu var det inte direkt Brian...

Nu var det inte Brian direkt som jag syftade på. EC konversationen är ju större än honom ;=). Däremot har jag suttit i samtal med honom om just dessa frågor och han var inte överens med mig om dem. Han såg inte riktigt kopplingen som jag ville göra.

Det jag syftade på i detta samtal var boken "Emerging Churches", eftersom den var uppe på tapeten tidigare. I den boken går det faktiskt inte riktigt går ihop på denna punkt. Det kapitel som handlar om Fokus på jesus är starkt kopplat till Guds rike medan de relationer som man sedan talar om i kapitlet som handlar om relationer - blir aldrig riktigt kopplat till Guds rike. Utan där har företrädarna hämtat mer inspiration från en bok av Peter Ward som heter "Liquid Chruch" och där finns inte Guds rike med när det gäller kyrkan. Det jag också kritiserar i min artikel är ett uttalande av en annan företrädare för EC samtalet i USA, Doug Pagitt, som säger att en emergent kyrka är en som ser Gud handla i världen och som kan välja att hänga på eller inte. Min poäng i artikeln är att det är inte en kyrka om den inte försöker leva Guds rike, då har den degraderats till en förening. I EC har kyrkan blivit (även hos McLaren) något som liksom kommer i tillägg och man kritiserar de teologier som gör kyrkan till centrum för Guds handlande. Då blir min fråga - vem skall visa på den politik som Jesus etablerar om det inte finns en levande gemenskap som både proklamerar, vittnar och gestaltar Jesu politik?

Sen är jag medveten om att jag gjort en begreppsglidning här från etiska konsekvenser till politik men så kan det bli i hastiga bloggar...


Jorå. Visst är inte

Jorå. Visst är inte EC=Brian. Det var ett exempel. Liksom Rob Bell. Lyssna förresten in honom på http://www.mhbcmi.org/listen/index.php - inte missa.

Det finns nog många i EC som kritiserar olika sorters församlingar. Det tror jag. Det finns säkert de som gör det på bättre eller sämre grunder. Men jag tror verkligen inte att majoriteten inom EC skulle värdera församlingen lägre än t.ex. Yoder gör. De flesta är nog grymt inspirerad av Yoder till att börja med. Men de kanske inte begränsar församlingen till den ekonomiska förening jag råkar vara medlem i för att jag på något märkligt sätt hamnat där. När jag träffar mina vänner, som inte nödvändigtvis är med i samma ekonomiska förening, och har en schysst kväll med lite mat och gemenskap kan det också vara en del av församlingen. Jag menar att vi behöver båda.

Sedan finns det ju alltid olika meningar. Det finns säkert dessutom folk som på ett eller annat sätt blivit skadade i en församling och vill ge igen. Och det finns säkert massor med folk som på olika sätt och grunder kritiserar församlingen som företeelse, men jag undrar om vi skall låta dem företräda EC?


Det förbryllar mig

Det förbryllar mig att det är så många som anknyter till Yoder (iaf. enligt Guder/Bolger) men inte relaterar till hans församlingssyn. Nu finns det problem i den också. Jag tycker t.ex. att han för mycket nedtonar (eller i varje fall inte skriver om) det karismatiska som den karismatiska rörelsen har uppfattat det. Han skriver om det karismatiska på andra sätt.

Sen är det självklart att jag inte heller ser församligen som den ekonomiska föreningen. Men det jag menar är att det måste handla om en kontinuerlig och ömsesidig överlåtelse för att tillsammans försöka leva i efterföljelse av Jesus Kristus.


jaha...

"det jag menar är att det måste handla om en kontinuerlig och ömsesidig överlåtelse för att tillsammans försöka leva i efterföljelse av Jesus Kristus"

Visa mig den kristna människa som inte skulle skriva under på det!


Men då måste du...

Men då måste du också läsa det jag skrivit tidigare!!! Där överlåtelsen till efterföljelse handlar om Jesu politik. Det är det många kristna som inte skulle skriva under på!!! Det är nämligen vanligare i EC sammanhang att använda Guds politik än Jesu politik - det är teologiskt stor skillnad på dessa. Guds politik grundar sig oftast på den s.k. "naturliga lagen". Det som alla människor pga. vår skapelsegivna plats kan komma överens om medan Jesu politik handlar om överlåtelsen till den specifika poilitik som jesus har visat. Väldigt många av de teologer som jag samtalat med och mött skulle hävda att Guds rike inte har någon speciell etik och framförallt har Jesus ingen politik.

Man kan också peka på att extremt många skulle peka på att kyrkan handlar om att förvalta sakramenten rätt och att ta del i dem. Så visst finns det kristna som ha ren annan syn på kyrkan än den jag här ovan lyfter fram.

I Wards "liquid church" är just en av poängerna att det är en kontinuerlig överlåtelse eftersom den är liquid.

...har jag visat dig?


Mer frågor...

Vad menar du med "ett väldigt kroppsligt liv även i etisk mening."?
Vilka är de etiska konsekvenser som du tycker borde vara en naturlig följd av deras ideer?


Luk 4:16-21

Vad jag menar är att ex. Luk. 4:16-21 knappast kan tolkas i andliga termer utan är klart "kroppsliga". Jag tänker också på Paulus sätt att undervisa om sexualiteten - hur vi använder våra kroppar.

fredrik


...

Ok, jag vet inte så mycket om hur emergentrörelsen har utvecklats eller fungerar på församlingsnivå.
Av det lilla jag tagit del av uppfattade jag inte att deras syn på sexualiteten var väldigt annorlunda. Däremot så upfattade jag en önskan att sätta den i proportion till andra saker. Ex. i berättelsen om kvinnan som syndat och skulle stenas. Då Jesus säger att den som är utan synd ska kasta den första stenen. Hennes synd var verklig men det som var allvarligast i Jesu ögon var de dömande fariseérna. Deras poäng var att sexuell synd är verklig men inte ska få oproportioneligt stor plats i vårt tänkande. Har jag uppfattat det rätt?


Inte så riktigt...

Det var ett dåligt exempel med sexualiteten. Det leder så lätt fel.

Poängen var bara egentligen att tron också har politiska konsekvenser. Läs gärna Sanningen om Gud med Hauerwas och Willimon. Den visar det politiska och etisk i den kristna tron och Guds rike.

fredrik


absolut. skicka in det.

absolut. skicka in det.


Hoppsan!

Det var värst! Hur har Dagson kunnat få saker om ting om bakfoten på detta egendomliga vis? Intressant ändå att det inom mer fundamentalistiska kretsar ofta uppstår en oro kring radikala kristna röster som Hauerwas. Har man så svårt att känna igen genuin kristen tro?

Tack för ett tänkvärt inlägg, Bengt.

Jonas