De teser jag driver i min uppsats är att ordningen för nattvarden vuxit fram utifrån associationer både till religiösa och mer vardagliga måltider. Alla typer av måltider hade förmodligen en religiös laddning. I bägge fall fanns det tydliga ordningar för vem som "serverade" och i vilken ordning man tog emot. I ett samhälle där man hela tiden förhöll sig till varandra utifrån frågan "Står jag över eller under dig?" fanns det tydliga ordningar för alla typer av måltider.

Även om prästbegreppet som term inte appliceras på de kristna ledarna förrän 200-talet så blev ledarrollerna tidigt tydliga. Man kan se kopplingar till de judiska ämbetena ämbetena överstepräst, präst och levit, till den tidiga kyrkans biskop, presbyter och diakon.

Det jag sett i mina studier är att man mycket tidigt utvecklat någon typ av sakramental syn på nattvarden, så att den står för något mer än bara en 'vanlig' måltid. Vi finner exempel på detta i Didaché som till och med är tidigare än vissa av de bibliska böckerna. Det var biskopen som förrättade nattvarden i församlingen. I takt med att församlingarna växte och blev fler kunde flera kyrkor rymmas inom samme biskops ansvar. Då han inte hade möjlighet att närvara på mer än en plats i taget kom presbyterna och diakonerna att få ett ökat ansvar vi förrättandet av nattvarden. Detta tyder enligt mig på att nattvarden hade en sakramental laddning väldigt tidigt och att ordningarna för nattvardsfirandet var tydligt reglerat.

jonas