VD:ar, gudstjänstproducenter, direktorer eller liturger...

Under den sista tiden har jag börjat frustreras. Språket formar enligt en del vetenskapsmän vår verklighetsuppfattning. Det är inte heller en alltför långsökt tanke i den kristna traditionen. Tänk bara på skapelsen - Gud sade och det blev! Därför är vår användning av språket enormt viktigt. När vi som i det samfund/rörelse jag tillhör kallar våra ledare för direktorer eller VD är det ett lån från ett främmande språk som påverkar innehållet. Eller som en Dagenartikel för någon vecka sedan där en "gudstjänstproducents" uppgift beskrivs. Uppdraget är helt enkelt att om människor avsätter tid att komma till kyrkan skall de få valuta för pengarna. Var det någon som sa konsumtionssamhälle...

Min tanke är i alla fall att dessa titlar är hämtade från en helt annan språkvärld som jag skulle vilja påstå ligger långt ifrån den syn på ledarskap som Bibeln ger oss. Okej att våra samfund och församlingar på många sätt liknar företag eller helt sekulära organisationer - men ändå borde Biblen få bestämma hur man leder ett företag. För övrigt tycker jag att alla om är VD:ar eller producenter borde fundera på hur deras uppdrag skulle påverkas om de tog Bibelns ledarskapsyn på allvar.

Vi kan ibland le lite åt det märkilga ordet liturg. Men det är att missta sig. Jag tycker inte att vi behöver använda ordet - men dess innebörd borde varje ledare i en kyrkan sträva efter. Liturgi, som ordet liturg är hämtat från, betyder enligt mina vänner som är pastoralteologer, "folkhandling" eller kanske bättre "en handling av folket". En handling på en gudstjänst handlar självklart om tillbedjan. En liturg är alltså den som leder folket i tillbedjan. Det är något helt annat än att åskådarna skall få valuta för den tid de investerat i gudstjänsten.

VD leder mina tankarna till effektivitet, vinster och styrande. Producent är hämtat från underhållningsbranschen - gudstjänst är knappast underhållning.

Låt oss lära varandra tala kristet om tillvaron - gör vi inte det kommer vi heller inte förstå den eller leva i den som Kristus!


Orden

När jag läser detta blir jag lite nyfiken på vilka ord som exempelvis Paulus använder när han talar om kyrka och gudstjänst - varifrån kommer de? Från vilka sammanhang hämtar han dem; från judiska eller från grekiska, eller någon annan stans ifrån? Någon grekiskkunning bland oss kanske kan ge svar?


jag är ingen supergrek men...

Paulus använde ju många utryck strategiskt från det romerska samhället. Ekklesia som vi tycker betyder kyrka detydde då beslutande församling och skull kanske nu kallas för kommunstyrelse eller nått. Att kalla Jesus för frälsare var ju också ett tydligt exempel på hur Paulus tog ett ord från Romarna och gav det en helt annan innebörd. i princip alla funktionsord är lånade och förvandlade...

Efter att jut ha skrivit en artikel om liturgi i frikyrkan som menar att vi måste våga erkänna att formen finns och använda den på ett bra sätt. Jag får ocså ett obehag av ordet Gudstjänstproducent men kan förstå funktionen. Jag är dock väldigt skeptisk till att ha anställda som sköter allt. snart måste frikyrkorna ta inträde för att Gudstjänsterna är så dyra att producera.

Ett annat ord jag tycker är fel är lovsångsledare. Dte borde vara lovsångstjänare. Jag har träffat på för många som tar lovsångtjänsten på alldeles för stort allvar och jag tror just ordet ledare bidrar till deras sug efter auktoritet...


Lovsångsledare

Angående din kommentar om lovsångsledare: är det ledarbegreppet i allmänhet du har problem med, eller är det just lovsångsledarna som har "sug efter auktoritet"? Annars borde vi ju göra om alla ledarbegrepp till "tjänar"-begrepp istället.

//erik


Jag är för ledarskap utan apostoliskasvärd

Jag tror det är mest folk som nödvändigtvis ska kalla sig ledare som jag har problem med något som jag möter mest bland lovsjungande syskon. Jag tycker också att kontrasten är starkare där än om en pastor kallar sig ledare. Men visst kanske min skeptism mot apostolisk ledarskap lyser igenom. Det är ju oftast i dom kretsar där man har vad jag tycker ett osunt sätt att se på lederskap. Och dessutom har dom oftast dålig kunskap om vad kristendom handlar. Jag tror makt utan nån direkt förankring i Gud och hans vilja är direkt farligt...


Det är ju i och för sig intressant, men...

Ja, det är ofta intressant, givande och klargörande att titta närmare på vad orden i sig betyder. Det vi ofta idag hänvisar till är att det hos Paulus inte är en ledare utan ett gäng (eller team, grupp, kollektivt ledarskap) - se ex. Ef. 4:11ff. Jfr. också gärna Apg 15 hur beslutet tas om omskärelsen och hedningarnas plats. Det är en grupp och ett samtal mellan en grupp ledare men till slut omnämns hela församlingen som delaktiga i beslutet.

När det gäller gudstjänst är det intressant att notera hur Paulus ex. i 1 kor. 14 anknyter till ett grekiskt symposium, en slags "liturgiskt" middag med diverse delar. En stor del i detta är delaktighet - var och en har något att bidra med. Och där det skiljer är att i det grekiska symposiet är det underhållning men i Paulus version är det delaktighet, allas deltagande och möjlighet med syfte att bygga upp.

Det som dock är det mest intressanta är hur Paulus ofta anknyter till en tradition eller ett sammanhang för att sedan "kristna" det. Jfr. ex. hans användning av symposiumliturgin. Det är detta jag är ute efter - gärna för mig att använda dessa termer men då skall vi skapa en kristen förståelse av dem - inte tvärtom. Vi skall inte låta sekulära, management, förening, polititska eller andra kategorier bestämma hur kyrkan skall förstå ledare, kyrka eller gudstjänst.

Fredrik


För den nördige...

Detta är verkligen ett angeläget samtal. Hur finner vi vägen till relevant kommunikation i vår samtid utan att fastna i underhållningsträsket? Bara rummets uformning säger en del. Sjunker vi ner djupt i stolarna, lutar oss tillbaka och väntar på att gudstjänstshowen ska börja eller... hur ser alternativen ut?

För den nördige läsaren har jag skrivit en uppsats där jag ägnar ett kapitel kring användandet av prästbegreppet och liturgitermerna i Septuaginta, Hellenistisk judendom, Rabbinsk judendom och Nya testamentet. Det är lite för långt för att klippas in här men om någon önskar kan jag ju alltid sända den som pdf.

jonas


Kan vi inte få...

Kan vi inte få publicera den här på re:tro?

Skicka den i så fall till kalle@carlstein.org.

Det vore intressant/
Kalle
Redaktör på re:tro