Förra veckan satt jag och några av mina teologkollegor och samtalade. Vårt samtal kom att under en stund handla om hur omvändelseterminologin har försvunnit från våra sammanhang. Det har blivit fult att tala om omvändelse. Jag kan på många sätt förstå det. Jag har själv uppfattat det som problematiskt eftersom jag sett människor bli "omvända" men som inte har haft en församlingsgemenskap bakom sig som hjälpt dem vidare i tron på Jesus Kristus. Jag har också reagerat på för lättvindlig och resultatinriktade gudstjänster där s.k. omvändelseförkunnelse stod i fokus. Men jag undrar ändå om inte jag har tänkt fel? Jag menar omvändelse är ett ganska djupt förankrat begrepp och händelse, eller... Jag tror vi behöver omvändelseförkunnelse men att vi ordentligt börjar arbeta med de församlingsmiljöer som skall följer upp de som vänt sig till Jesus Kristus.