Jag vill berätta om en helig helg. En sån' där helg som kommer bevaras i minnet som oförglömlig. En helg då gudsnärvaron var påtaglig i samtal och gemenskap. En helg då samtalen kretsade kring sex.
För två år sedan startade vi en så kallad äktenskapsamtalsgrupp med fem par i kyrkan. Bakgrunden var att vi mötte par som kämpade med sin relation och där det i något fall slutade i skilsmässa. Vi upplevde ett behov av att dela det äktenskapliga livet med varandra då det var vår övertygelse att det är svårt att klara det på egen hand. Vi trodde på att vi som församling behöver varandra på alla livets områden. Syftet med samtalen var att träffas och dela glädje och frustration i våra relationer för att kunna stödja, uppmuntra och lära av varandra. Vi ville utifrån våra erfarenheter konkretisera bibliska principer för relationer och komma till de praktiska, vardagsnära tillämpningarna.
Samtalen, som utgick från Äktenskapsboken* , kom att bli mycket meningsfulla och viktiga. Vi kände igen oss i varandra och kunde hjälpa och uppmuntra varandra. Vi upplevde hur Gud var verksam i samtalen; i det öppna klimatet, i ärligheten, sårbarheten och bekännelsen. Vi pratade om det mesta men sparade det bästa till sist...
Det var det den gångna helgen handlade om – om sex, ur olika infallsvinklar. Vi hade planerat för detta tillfälle sedan länge. Förväntningarna var höga men samtidigt fanns en viss osäkerhet kring hur det skulle gå… Det blev de bästa samtalen hittills. Tänk dig ett öppet, ärligt, respektfullt, blottande, intensivt, känsligt och prestigelöst samtal mellan åtta personer om sex. Det är en häftig upplevelse. Inramat av bön och lovsång fick det ett genomslag ingen av oss hade räknat med. Gud var där. Det var heligt. Och stundtals grymt roligt!
Konsekvenserna av detta samtal blev för mig och min man att vi bekände specifika saker för varandra när vi kom hem. Vi kunde inte göra något annat. Flera andra saker kommer följa av det som hände under helgen. När vi lyssnar på andra och hör att vi inte är de enda som har vissa svårigheter tror jag vi blir mer benägna att jobba med våra problem. Insikten att flera kämpar med samma saker är stärkande och ger hopp. Det är min övertygelse att Gud var aktiv i samtalet. Vi utgick tydligt från hans medverkan och jag tror att utan den hade det hela fallit platt och inte fått de konsekvenser det fick och kommer att få för oss.
Jag tror vi som församling är kallade att dela varandras liv. Det innefattar även det äktenskapliga sexlivet. För varför ska vi inte hjälpa varandra med något som för många är en källa till stor frustration? Varför ska vi utesluta ett område som förvisso är intimt och känsligt men som kan vara svårt att hantera i en tid som vår? Jag har fått erfara att man kan få vara med om heliga stunder om man bara vågar öppna sig för Gud och för varandra.
* Nicky & Sila Lee, Äktenskapsboken, (Finland 2003)
Sex är ett ömtåligt ämne
Jag blev imponerad av ert mod när jag läste din blogg. Det låter verkligen som att Gud fick vara i centrum i ert samtal. Sex är ett svårt ämnen på många sätt. Jag har ofta pratat om sex med mina tjejkompisar, men blir lite kluven när du skriver om att ni satt både killar och tjejer och pratade. Det är ett ömtåligt ämne som så lätt kan bli fel. Nu kände ju ni varandra väldigt väl och hade väntat länge med att ta upp ämnet. Det ger ju en tryggare grund för samtalet. Jag tycker absolut att vi ska hjälpa varandra och prata med varandra om sex och jag tror att ert samtal var sunt och bra. Om alla gick in i sådana här samtal med er attityd, så vore det inga problem.
Samtidigt så är sex det intimaste vi har. Det kanske ska vara svårt att prata om det? Det kanske ligger ett beskydd i att vi inte går runt och pratar helt öppet om vårt sexliv? Kyrkan har oftare varit i de andra diket, där sex har varit tabu att prata om. Det gäller att hitta en sund balans där vi hanterar det både varsamt och ärligt.
Linalie