Jag läste precis en intervju i Dagen med George Barna som gör olika sorters undersökningar av kyrkan framför allt i USA. Ämnet för den senaste undersökningen är ledarskap och resultatet är enligt följande:
- Vi har fått för oss man kan vara andlig ledare på avstånd, men det är inte möjligt. Det måste finnas en meningsfull personlig relation mellan ledaren och dem han försöker leda, säger George Barna. Han anser att det är alla siffror och upptagenheten med att församlingen ska växa och bli stor som skapar fel prioriteringar.
– Vi tror att storlek och framgång är samma sak. Men Jesus valde bara tolv lärjungar och arbetade med dem under tre år. Ofta valde han att vända sig bort ifrån massan av människor.
Är vi för opersonliga? Har vi en för opersonlig teologi om ledarrollen? Eller gäller detta bara USA och alla megakyrkor där? Är Petrus något på spåren? Vi behöver fika mer?!





Personlig med hur många?
Jag skulle gärna läsa studien i orginal. Är det verkligen möjligt att ha en "meningsfull personlig relation" med 500 personer? Man kan också läsa Dagsons artikel som offentligt debattinlägg till sin egen församling.