För opersonliga ledare?

Jag läste precis en intervju i Dagen med George Barna som gör olika sorters undersökningar av kyrkan framför allt i USA. Ämnet för den senaste undersökningen är ledarskap och resultatet är enligt följande:

- Vi har fått för oss man kan vara andlig ledare på avstånd, men det är inte möjligt. Det måste finnas en meningsfull personlig relation mellan ledaren och dem han försöker leda, säger George Barna. Han anser att det är alla siffror och upptagenheten med att församlingen ska växa och bli stor som skapar fel prioriteringar.
– Vi tror att storlek och framgång är samma sak. Men Jesus valde bara tolv lärjungar och arbetade med dem under tre år. Ofta valde han att vända sig bort ifrån massan av människor.

Är vi för opersonliga? Har vi en för opersonlig teologi om ledarrollen? Eller gäller detta bara USA och alla megakyrkor där? Är Petrus något på spåren? Vi behöver fika mer?!


Personlig med hur många?

Jag skulle gärna läsa studien i orginal. Är det verkligen möjligt att ha en "meningsfull personlig relation" med 500 personer? Man kan också läsa Dagsons artikel som offentligt debattinlägg till sin egen församling.


Opersonliga ledare - grundläggande frågor

Det har varit mycket intressant att följa artiklarna från Barnas undersökning i veckan. Självklart har Dagson egna tankar och föringar i ämnet (men vem har inte det). Det vore mycket intressant att få ta del av hela studien. Någon som vet var man får tag på den?

Sen till Marcus fråga: Jag tänker att den typen av undersökningar ställer grundläggande frågor till hela sättet hur vi tänker församling. I vårt sätt att tänka är det självklart att större är bättre. I ett samtal igår påpekade en person i samtalet det mycket intressanta att det som den nye missionsdirektorn inom EFK blev tillfrågad om framtiden var det första han nämnde han var besviken med - den numerära tillväxten. Frågan är om hans svar skiljde sig speciellt mycket från när Carl-Eric Svanberg tillträdde som ny VD för Ericsson. De förväntades båda svara något som satt på banan progression tillväxt etc. Vi lever helt enkelt i ett tillväxt paradigm. Det är det paradigmet som ifrågastätts i en undersökning som Barnas tänker jag. Det är klart att det inte går att ha "meningsfulla relationer" med 500 pers. Var ligger felet i det "meningsfulla relationerna" eller i antalet? Vi behöver tänka annorlunda som underlättar relationer!!!

Fredrik Wenell