Vad har konst med teologi att göra? En stor fråga som jag inte har som avsikt att försöka besvara i denna blogg. Men eftersom jag funderat en hel del på konstens relation till teologi och det kristna livet, så tyckte jag det var intressant att lyfta frågan, i hopp om att ett samtal kring ämnet kan starta här på re:tro.
Under större delen av den modernistiska eran var svaret i (västvärlden) på frågan om konstens betydelse för teologin ganska självklart – den betydde ingenting. Men under de senaste årtiondena har intresset för att integrera konst och teologi ökat.[1] Detta beror till stor del på att man inom postmodern teologi inte längre delar upp människan i kropp och själ, förstånd och föreställningsförmåga, fysiskt och andligt etc., utan istället ser människan som en helhet och den kristna tron som något som berör alla områden av mänsklig aktivitet. Under modernismen ansågs människans förmåga att föreställa sig saker (imagination) som ett hinder i jakten efter sanning och intellektuell skärpa. Men i och med den mer holistiska synen på människan har intresset för människans föreställningsförmåga ökat och där anses konsten spela en betydande roll.
I samtal kring Emergent Church finns många exempel på hur konst och kreativitet lyfts fram som viktiga komponenter för hur man tänker kyrka. I dessa samtal finns inte alltid en uttalad teologisk förklaring till varför konsten är viktig, men konsten finns där på en central plats och konstnärerna, poeterna och musikerna värderas högt och ses som viktiga för församlingars utformning. Det finns de som befarar att församlingar som betonar konstens och kreativitetens betydelse har en tendens att bli alldeles för ”flummiga” i sin utformning. De menar att anammandet av konst och kultur enbart är ett försök att anpassa sig efter världen, snarare än att vara bärare av evangeliet. Andra tror att konsten har ett budskap in i teologin och våra församlingar, inte minst i en postmodern tid. Jag är en av dem och ska nu försöka ge några anledningar till varför.
Det finns mycket som talar för att konst spelar en ökad betydande roll för hur människor föreställer sig och förhåller sig till omvärlden. Det är många i vår tid som attraheras av konsten. Kanske som en reaktion på den besvikelse man känner gentemot den en gång så stora tilltron till de stora vetenskaperna. Även om det i dag inte är så vanligt att besöka gallerier, konsthallar och konserthus, så bidrar vårt kommunikationssamhälle till att människor i alla åldrar och från alla samhällsskikt, dagligen möter och påverkas av någon form av konst. Vi har därmed blivit allt mer ”läskunniga” inom konsten. Skillnaderna mellan fin och ful konst har också suddats ut allt mer och anses av många som irrelevant. Framför allt yngre människor påverkas på en mängd olika sätt av konst och verkar vara väldigt öppna för att att läsa och förstå konst.
Konst är alltså ett uttrycksmedel som många dras till och som de allra flesta i vår kultur känner till. Vad har då konsten att bidra med in i teologin och förståelsen av den kristna tron? Eftersom konsten har en förmåga att utrycka det abstrakta och paradoxala, så tror jag att olika former av konstnärliga uttryck kan fungera som språk för det som annars är svårt att uttrycka. Att bli kristen handlar ytterst sett om att förhålla sig till- och föreställa sig världen på ett helt nytt sätt. Att födas på nytt innebär även att världen måste upptäckas på nytt. En värld där allt har sitt ursprung i Gud. Teologins uppgift är i det sammanhanget att försöka beskriva vad det innebär att vara människa i Guds värld. Men inom den kristna tron och i det kristna livet finns det mycket som är svårt att förklara rationellt. Det finns mycket som är komplext, paradoxalt och abstrakt. Konsten har här en förmåga att vara abstrakt och att uttrycka det som är paradoxalt, svårt, outforskat osv. Teologi som utrycks genom konst, handlar därmed om att låta konsten hjälpa oss att hitta och uttrycka den kristna tron på ett sätt som inte enbart handlar om förnuft utan även berör vår föreställningsförmåga, kropp, känslor, erfarenheter osv.
Förutom att konsten kan hjälpa teologin att uttrycka sig, så tror jag även att konsten kan fungera profetsitkt i vår tid. Stuart Murray ställer i sin bok Post Christendom frågan om vi kan tänka oss en församling som rörs om av ”profetiska poeter”. Han menar att vi behöver lyssna till rösterna i marginalen där profeterna ofta befinner sig.[2] Många människor med konstnärliga gåvor har lämnat våra församlingar, marginaliserade och frustredare över ledarskap som presenterat den kristna tron som förutsägbar, oinspirerande och grå och som haft en benägenhet att förstärka likformighet och krossa oliktänkande. I och med det så tror jag att vi gått miste om många profeter i våra kyrkor.
I den här bloggen har jag delat några korta tankar om konst och teologi. Det finns säkert många av er som läser re:tro som också har funderingar kring ämnet. Kommentera gärna och dela med er av erfarenhet, kunskap och tankar.
Maria Karlsson
Linköping
______________________
[1] Se tex Institute for Theology,
Imagination and the Arts (ITIA) vid St Andrew’s University.
[2] Stuart Murray Post Christendom s 278
Konst och teologi
En intressant och angelägen artikel har jag precis läst av Maria Karlsson och jag håller med. Kyrkan behöver bli mer öppen för olika uttryck, tex olika kulturella uttrycksformer som ju konst är. Jag tror att de personer som tycker att det är flummigt med konst grundar sin uppfattning på att det talade eller skapade ordet skulle vara så mycket bättre än tex en konstnärlig gestaltning av kristen tro. Här skulle man kunna hänvisa till den postmoderna teoribildningen som bekant också fått stor betydelse för teologin under de sista åren. Lundateologen Jeanrond hävdar i en sådan postmodern anda att ingenting kan undgå tolkningsproblematiken. Konsten måste tolkas, men det måste också en predikan, texter och till och med bibelord. Postmodernsimen påpekar omöjligheten att förstå omvärlden utan att samtidigt vara en del av den. Det finns således ingen objektiv utsiktsplats (förnuftet, språket osv.)att betrakta sin samtid ifrån. Det finns därför inget skäl till att inte konst skulle kunna fungera som teologi, eftersom - om man lär av den postsekulära teologin - även ordet, språket och texter måste tolkas. Därmed inte sagt att all konst är bra teologi, men det är ju inte heller all predikan. Frågan blir då om inte all teologi är en konstnärlig verksamhet? Jag tror att det i viss mån är så? Teologen (den kriste) måste i ödmjukhet måla bilden av den Gud som är både uppenbar och dold. Det finns något av ett trevande och ett sökande hos en teologi som söker den Gud som ständigt är bortom våra föreställningar om henne.
Finns det då några teologiska skäl för att konst har en plats i kyrkan. Visst finns det det! Guds självuppenbarelse i Jesus Kristus, inkarnationen, är kanske det viktigaste skälet till detta. Inkarnationen är att Gud blir kött, detta innebär att även materian kan användas av Gud. Gud omfattar såväl himmel som jord (tvärtemot som gnostikerna hävdade),allt är en del av försoningen. Att Gud på detta sätt helgar materian borde också innebär att människan har ett uppdrag att göra likadant. Konst är att helga materian, så att den gestaltar Gud eller olika erfarenheter av att vara människa.
Resonerar man på detta sättet är det inget tvivel om att konst och kreativ verksamhet är en omistlig del av kyrkans liv. Dock är det inte så enkelt att avgöra om konsten är bra eller inte, ur en kyrligt, teologist perspektiv. Som sagt finns det ju inga objektiva verktyg med vilka vi skulle kunna avgöra en sådan fråga. Kanske vi får finna oss i en viss osäkerhet, en osäkerhet som har sin grund i Guds annanhet.
Till sist vill jag tipsa om en bok som bland annat tar upp frågan om kultur och tro. Den ryske teologen Paul Evdokimovs "Den dåraktiga gudskärleken" skriver kunnigt och intressant om den östkyrkliga traditionens syn på kulturen och tron. Den östkyrkliga teologin passar för övrigt mycket bra i vår tid. Den ger plats för eftertanken samtidigt som den är djupt andlig. Den östliga traditionen är heller inte så påverkad av det moderna arvet. Den är en skatt att upptäcka.
Eric Dahlqvist
Jönköping