Vad har konst med teologi att göra? En stor fråga som jag inte har som avsikt att försöka besvara i denna blogg. Men eftersom jag funderat en hel del på konstens relation till teologi och det kristna livet, så tyckte jag det var intressant att lyfta frågan, i hopp om att ett samtal kring ämnet kan starta här på re:tro.
Under större delen av den modernistiska eran var svaret i (västvärlden) på frågan om konstens betydelse för teologin ganska självklart – den betydde ingenting. Men under de senaste årtiondena har intresset för att integrera konst och teologi ökat.[1] Detta beror till stor del på att man inom postmodern teologi inte längre delar upp människan i kropp och själ, förstånd och föreställningsförmåga, fysiskt och andligt etc., utan istället ser människan som en helhet och den kristna tron som något som berör alla områden av mänsklig aktivitet. Under modernismen ansågs människans förmåga att föreställa sig saker (imagination) som ett hinder i jakten efter sanning och intellektuell skärpa. Men i och med den mer holistiska synen på människan har intresset för människans föreställningsförmåga ökat och där anses konsten spela en betydande roll.
I samtal kring Emergent Church finns många exempel på hur konst och kreativitet lyfts fram som viktiga komponenter för hur man tänker kyrka. I dessa samtal finns inte alltid en uttalad teologisk förklaring till varför konsten är viktig, men konsten finns där på en central plats och konstnärerna, poeterna och musikerna värderas högt och ses som viktiga för församlingars utformning. Det finns de som befarar att församlingar som betonar konstens och kreativitetens betydelse har en tendens att bli alldeles för ”flummiga” i sin utformning. De menar att anammandet av konst och kultur enbart är ett försök att anpassa sig efter världen, snarare än att vara bärare av evangeliet. Andra tror att konsten har ett budskap in i teologin och våra församlingar, inte minst i en postmodern tid. Jag är en av dem och ska nu försöka ge några anledningar till varför.
Det finns mycket som talar för att konst spelar en ökad betydande roll för hur människor föreställer sig och förhåller sig till omvärlden. Det är många i vår tid som attraheras av konsten. Kanske som en reaktion på den besvikelse man känner gentemot den en gång så stora tilltron till de stora vetenskaperna. Även om det i dag inte är så vanligt att besöka gallerier, konsthallar och konserthus, så bidrar vårt kommunikationssamhälle till att människor i alla åldrar och från alla samhällsskikt, dagligen möter och påverkas av någon form av konst. Vi har därmed blivit allt mer ”läskunniga” inom konsten. Skillnaderna mellan fin och ful konst har också suddats ut allt mer och anses av många som irrelevant. Framför allt yngre människor påverkas på en mängd olika sätt av konst och verkar vara väldigt öppna för att att läsa och förstå konst.
Konst är alltså ett uttrycksmedel som många dras till och som de allra flesta i vår kultur känner till. Vad har då konsten att bidra med in i teologin och förståelsen av den kristna tron? Eftersom konsten har en förmåga att utrycka det abstrakta och paradoxala, så tror jag att olika former av konstnärliga uttryck kan fungera som språk för det som annars är svårt att uttrycka. Att bli kristen handlar ytterst sett om att förhålla sig till- och föreställa sig världen på ett helt nytt sätt. Att födas på nytt innebär även att världen måste upptäckas på nytt. En värld där allt har sitt ursprung i Gud. Teologins uppgift är i det sammanhanget att försöka beskriva vad det innebär att vara människa i Guds värld. Men inom den kristna tron och i det kristna livet finns det mycket som är svårt att förklara rationellt. Det finns mycket som är komplext, paradoxalt och abstrakt. Konsten har här en förmåga att vara abstrakt och att uttrycka det som är paradoxalt, svårt, outforskat osv. Teologi som utrycks genom konst, handlar därmed om att låta konsten hjälpa oss att hitta och uttrycka den kristna tron på ett sätt som inte enbart handlar om förnuft utan även berör vår föreställningsförmåga, kropp, känslor, erfarenheter osv.
Förutom att konsten kan hjälpa teologin att uttrycka sig, så tror jag även att konsten kan fungera profetsitkt i vår tid. Stuart Murray ställer i sin bok Post Christendom frågan om vi kan tänka oss en församling som rörs om av ”profetiska poeter”. Han menar att vi behöver lyssna till rösterna i marginalen där profeterna ofta befinner sig.[2] Många människor med konstnärliga gåvor har lämnat våra församlingar, marginaliserade och frustredare över ledarskap som presenterat den kristna tron som förutsägbar, oinspirerande och grå och som haft en benägenhet att förstärka likformighet och krossa oliktänkande. I och med det så tror jag att vi gått miste om många profeter i våra kyrkor.
I den här bloggen har jag delat några korta tankar om konst och teologi. Det finns säkert många av er som läser re:tro som också har funderingar kring ämnet. Kommentera gärna och dela med er av erfarenhet, kunskap och tankar.
Maria Karlsson
Linköping
______________________
[1] Se tex Institute for Theology,
Imagination and the Arts (ITIA) vid St Andrew’s University.
[2] Stuart Murray Post Christendom s 278