Under mitt liv som kristen och engagerad i församlingsarbete, har jag kunnat iaktta, och också själv deltagit i, en jakt efter den ultimata församlingsmodellen. Ofta är jakten påskyndad av nya eller gamla modeller som framställs som de mest effektiva eller de mest ”nytestamentliga”. Det kan bli stressande att ständigt behöva hänga med och helst vara först, eller tidigt ute, med att ta till sig ”det senaste.” Efter ett tag uppstår en viss trötthet och man börjar kanske så sakta inse att man jagar efter något som man aldrig kommer att finna. Jag tror det finns en risk att det här tar fokus och energi från det som vi egentligen borde syssla med, att leva för Gud här och nu. Det kan lätt bli ett fokuserande på yttre strukturer istället för det inre livet med Gud.

Även om vi aldrig kommer att hitta den där perfekta modellen tror jag det är viktigt med en klar vision om vad församlingen är och kan vara. Olika modeller kan också fungera som inspirationskälla. En sak vi inte får glömma när vi formar våra modeller om hur församlingen ska vara, är att den faktiskt tillhör Gud. Vi får skapa något tillsammans med Honom, men det är Han som är Huvudet och vi behöver behandla församlingen i sin helhet med respekt. Något som ofta händer när en ny modell ska presenteras är att allt det gamla sågas.

För att kunna förstå vad församlingen är så är det väldigt viktigt att förstå dess uppdrag. Uppdraget bidrar till att forma församlingens identitet. Uttrycket ”att vara ett hoppfullt tecken i världen” (John. H. Yoder, Liv i församlingen) tycker jag på ett ganska bra sätt säger lite av vad det handlar om. Det handlar dels om att vara ett ”hoppfyllt tecken”, ett himmelskt nedslag, dels om att vara ”i världen”. Himlen möter jorden just i församlingen, det gudomliga möter det mänskliga. Församlingen behöver vara en plats där vi får möta Gud och formas av Hans liv tillsammans.

Jag ser det som en kreativ process där det gudomliga och det mänskliga möts. Kallelsen handlar också om att vara i världen, med andra ord låta det himmelska få påverka världen. Det är ett mångfacetterat uppdrag som handlar om att forma en ”himmelsk koloni” där ett nytt sätt att leva och relatera får råda och där vi kan vara ett uttryck för Guds Rike på jorden. Men det handlar också om att inte bli för instängda och bara värna om vårt eget, utan att hela tiden bjuda in andra att ta del av det här livet.

Den teologiska grunden för detta är att ”… så älskade Gud världen…” . Genom hela bibelns berättelse ser vi att Gud söker återupprätta relationen med sin fallna skapelse. Församlingen får på något sätt mitt i världen förkroppsliga det som Gud vill och som Han också kommer att fullborda en dag.

Billy Hellmark har precis avslutat sitt andra år på SALT i Malmö. Billy är en del av församlingsledning i församlingen Livsglädje i Landskrona. Han tillsammans med sin fru under ett flertal år arbetat med församlingsgrundande arbete i olika delar av världen.