Husgrupp är verkligen viktigt i en församling när den har växt sig större än 50 personer. Hur skall vi annars kunna leva ett liv tillsammans som andas närhet, värme och där vi kan vara ansvariga för varandra? Jag vet inte i hur många olika konstellationer och metoder jag har varit med i. De flesta när man var tonåring, student eller innan jag var gift. Det uppstår ett problem när man får barn. För barn och husgrupp är inte självklart. Hur gör man? Skall man behöva gå varannan gång?

Det är inte tillfredställande för mig eftersom det sänder signaler till barnen och församlingen att de inte tillhör husgruppen. Husgrupp det är bara för vuxna. Jag vill att församlingen skall bygga på relationer men den plats där vi odlar våra närmaste relationer där är inte barnen välkomna. Barnen har verksamhet istället - viktigt men inte tillräckligt det finns så många bra föreningar i samhället! Så hur gör man?

Min familj (jag har en fru och två barn - sju och fyra år) har försökt göra lite olika. Vi har varit med i husgrupper som träffas sällan och tillbringar riktigt lång tid tillsammans. Den senaste modellen är nog den vi trivts bäst med. Ett treveckors förlopp med en gång kvinnor, en gång män och en gång allihop hela familjerna. Det har givit tid till allt tycker vi även om min dotter har reagerat för det är hennes husgrupp också! Nackdelen är om det finns singlar med i gruppen det kan för dem verka exkluderande. Däremot har det fungerat mycket bra även för det par som inte har barn.

Vilka erfarenheter har du och vad tänker du om leva i husgrupp med barn?