Efter en del samtal och många tankar, vill jag ta upp ämnet med er. Jag såg att en av rubrikerna på diskussionsforumet hade tema enkelhet, schysst! Det som fått mina tankar att gå igång ordentligt är att jag är med och planerar en retreat på temat enkelhet i höst, med Speak Linköping.
Hur tänker ni kring enkelhet egentligen? Är det viktigt för er? Hur lever ni ut det nu? Vad har ni för grund för det?
Det som slår mig är att enkelhet är grundläggande i det kristna livet, men att vi så sällan pratar om det på ett personligt plan. Att vi inte ska tjäna mammon, att dela med oss till vår nästa, låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse osv. blir lätt teoretiska resonemang… (Matt.6:24, 25:35, Rom 12:2)
För mig är privatekonomi en stor del av tankarna kring enkelhet. Framförallt att tänka efter före om jag verkligen behöver det som jag vill köpa. Eller att skänka pengar till kyrkan och behövande. Jag brottas verkligen med hur jag ska se på mina pengar. Visst är det svårt att se att allt jag äger egentligen tillhör Gud för att jag tillhör honom? Det är så lätt att, mer eller mindre medvetet, ha attityden att det jag ger bort tillhör Gud, och att resten tillhör mig själv…
Ta gärna upp spåret med privatekonomi! Men vad kan enkelhet mer handla om? Kärriär, strävan, stress, prestige, prylar, heltidsarbete, prioriteringar i vardagen… –hur relaterar det till enkelhet?
Vad uppmuntrar er till ett liv i mer enkelhet? Och vilka aspekter lägger ni i begreppet enkelhet när man talar om det som en positiv aspekt i kristnas liv?
Till sist ett citat att fundera över:
”Simplicity asks us to sit and listen to those other whispers inside us that we seldom have the time to hear. It helps us to discover the happiness that comes, not from having an abundance of money and things, but from having the space for intimacy in our friendships, the space for ourselves and, primarily, the space for God.”
(Ruth Valerio, 2004 L is for Lifestyle s.116-117, Leicester, England: Inter-Varsity Press)
Allt gott!
-Frida Josefson, student, Linköping