Såg ett skakande reportage igår från Dokument utifrån om hur flickbebisar dödas efter födseln eller aborteras bort i Indien, Pakistan och Kina. Fruktansvärda bilder på utmärglade övergivna flickor kastade på sophögen. Jag grät. Det hoppfulla var att det ändå finns personer som vigt sina liv åt att hitta och ta hand om dessa liv. En droppe i havet. Reportage likt dessa får mig att åter fundera över vårt globala ansvar som kristna. Vad kan kyrkan göra för världens utsatta?! Vad kan jag göra? Har vi alls något ansvar eller är allt jag kan göra att gråta framför min tv?