Jag började läsa en bok som kom att vända upp och ner på en hel del. Boken heter Nation of Rebels - Why counterculture became consumer culture. Författare är Andrew Potter och Joseph Heath. Ännu har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om deras analys - men ett kan jag säga den är utmanande!

Den sedan länge förhärskande tanken är att konsumtionssamhället drivs framåt av människans längtan efter att passa in. Varje människa längtar helt enkelt efter att höra till en grupp. Denna drivkraft har varit det som drivit konsumtionen framåt. Det är anledningen menar författarna att de kulturella motståndsrörelserna som ex. Adbusters, den s.k. anti-globaliseringsrörelsen, miljörörelsen etc. har inriktat sig på att vara en motkultur mot det som de uppfattar som mainstream.

Problemet för dessa är att rörelser bara har blivit en del i konsumtionssamhället. De blir det, menar författarna, p.g.a. att det är en felaktig analys av konsumtionssamhället. Problemet är inte att vi vill passa in utan att vi vill vara annorlunda, eller om du så vill autentiska. Likt en totalitär makt har konsumtionssamhället slukat de som velat göra upp med det och suger upp det alternativa som dessa motståndsrörelser står för. En av de främsta strategierna från motståndsrörelserna har varit att odla en annan stil och livsmönster. Men detta är en alldeles för grundlig analys menar Potter och Heath. ”Whether people have piercings, and tattoos what kind of clothes they wear, what music they listen to, simply does not matter from the standpoint of the capitalist system.” (s. 150)

Författarna resonerar på många olika plan t.ex. ekonomiska teorier och identitetsteorier. Problemet är att när de alternativa motståndsrörelserna driver det annorlunda blir det så intressant för producenterna i konsumtionssamhället att det sugs upp och görs till nästa stora grej. Det alternativa har blivit coolt. Jag kommer osökt att tänka på en dokumentär som drev samma tes. Dokumentärens titel var "Cool Hunting".

Om man vill göra motstånd i ett konsumtionssamhälle krävs det mer djupgående politiska förändringar enligt författarna. Om någon vill göra motstånd i ett konsumtionssamhället är inte vägen att köpa mindre utan sätta mindre pengar i rörelse, dvs. arbeta mindre eller ha mindre lön. Rättvisemärkt eller kravmärkt blir bara ett sätt för företagen att marknadsföra sig mot andra målgrupper. (Nu finns det ju en poäng med att handla schyssta krav varor och rättvisemärkta varor ändå tycker jag, men det är klart att om syftet är att rucka på en konsumtionskultur kommer det inte att lyckas.)

Som kyrkan kanske vi skall tänka på om inte detta är en del av problemet hos oss också - vi vill ofta vara annorlunda, unika och speciella. Det är kanske detta som driver en konsumtionsmentalitet framåt också i kyrkan. Vi shoppar in på de nya modellerna, stilarna, gudstjänsterna och metoderna. Vi måste ju vara relevanta… Det är ju fult att göra som vi alltid har gjort! Kanske är det inte en ändring av stilar, modeller eller metoder som kommer att bjuda denna världens herrar och makter motstånd.

Ps. Jag kommer inom kort leverera mitt slutomdöme och min slutsats om boken Ds.