Jag såg actionfilmen The Island för några veckor sedan. Denna banala film fick mig att tänka på kyrkan (arbetsskada?)! Upplägget är ungefär det här: I en relativt snar framtid klonas människor för att ha tillgång till reservdelar när man blir sjuk eller skadad. Klonerna förvaras i en ”fabrik” som är konstruerad som en egen värld. De indoktrineras att tro att de är de sista överlevande i en förgiftad värld och deras enda hopp är att vinna på Lotteriet och få åka till Ön (The Island), det sista bevarade paradiset på jorden. I väntan på en eventuell vinst ska de vara ”polite, pleasant and peaceful” (artiga, trevliga och lugna). Man måste ju hålla sina kloner i schack. Men något går fel och en klon börjar ana oråd…Jag sa väl att det var en banal actionfilm?

Vad har nu detta med kyrkan att göra? Jag tror faktiskt att det kan finnas en parallell här. Det finns en scen i filmen där huvudpersonen, en klon, blivit inkallad till doktorn och ifrågasätter sin tillvaro: Varför är alla klädda i vitt? Varför får man inte så mycket bacon man vill? Osv. Bra och viktiga frågor som jag också skulle ställa om jag var klon. Och så plötsligt når han kärnan av sina problem:

- Jag söker efter svar och jag önskar att det fanns mer.
- Mer? (doktorn verkar inte tro sina öron)
- Mer än att vänta på att få åka till Ön.

Har inte många haft samma fråga om kyrkan? Man tänker sig kyrkan som en institution som tränar folk att vara artiga, trevliga och lugna, och deras enda hopp ligger i framtiden; inte Ön utan Himlen. Utifrån ter sig denna tillvaro definitivt inte attraktiv och på insidan krävs det en hel del mod för att ställa frågan: Finns det inte mer? Ska vi bara gå här, sköta oss, och vänta på att till slut få komma till himlen.

Tyvärr är det ju ofta precis så vi presenterar vår tro. Visst, det finns vissa specialeffekter på vägen, men ytterst handlar det om att skriva under på vissa åsikter och en del godtyckliga regler och så är du en av vinnarna när du dör. Kyrkan ägnar sig helt åt det som komma skall och jobbar hårt för att få med så många som möjligt till Ön, förlåt Himlen.

Jag är glad att allt fler börjar inse att det där är en kraftigt förenklad bild av hur tillvaron ser ut. Självklart tror jag på Guds Rike och jag är övertygad om att det ska komma fullt ut i framtiden, men jag tror också att det redan är här. Jag tror inte att vi ska vända oss bort från den här världen i väntan på nästa. Vi lever mitt i den värld som Gud vill rädda. Detta är det förlorade paradiset. Han har börjat sitt räddningsarbete och han vill att vi ansluter oss till det. Kyrkan är ingen klonfabrik för säkert förvar av zombier. Det kristna livet är mer än en väntan på Himlen. Kyrkan är Guds redskap för att visa sig och sin kärlek för världen. Gud vill använda oss för att återupprätta sin skapelse. Vi är kallade att leva meningsfulla liv i tjänst för andra människor och för hela världen.

Detta är lite av den tanke som gömmer sig i uttrycket missional church. Tanken är att kyrkan finns till för ett uppdrag (mission) och inte bara för sig själv och sin egen trygga resa till ett liv bortom detta.