Vad har konst med teologi att göra? En stor fråga som jag inte har som avsikt att försöka besvara i denna blogg. Men eftersom jag funderat en hel del på konstens relation till teologi och det kristna livet, så tyckte jag det var intressant att lyfta frågan, i hopp om att ett samtal kring ämnet kan starta här på re:tro.
Under större delen av den modernistiska eran var svaret i (västvärlden) på frågan om konstens betydelse för teologin ganska självklart – den betydde ingenting. Men under de senaste årtiondena har intresset för att integrera konst och teologi ökat.[1] Detta beror till stor del på att man inom postmodern teologi inte längre delar upp människan i kropp och själ, förstånd och föreställningsförmåga, fysiskt och andligt etc., utan istället ser människan som en helhet och den kristna tron som något som berör alla områden av mänsklig aktivitet. Under modernismen ansågs människans förmåga att föreställa sig saker (imagination) som ett hinder i jakten efter sanning och intellektuell skärpa. Men i och med den mer holistiska synen på människan har intresset för människans föreställningsförmåga ökat och där anses konsten spela en betydande roll.
Jag har tänkt en del kring det här med rötter. Idag skulle vi slänga en vissen krukväxt hemma. Eftersom min fru ville behålla krukan bad hon mig ta ur själva växten och jorden. Det låter enkelt, men det var det inte. Jorden var inga problem, det fanns nästan ingen. Rötterna, å andra sidan, de hade så fullständigt uppfyllt hela krukan att det var omöjligt att få loss växten utan att bit för bit skära sönder rötterna och slita loss dem. Jag fick mycket tid att tänka kring rötter.
Under mitt liv som kristen och engagerad i församlingsarbete, har jag kunnat iaktta, och också själv deltagit i, en jakt efter den ultimata församlingsmodellen. Ofta är jakten påskyndad av nya eller gamla modeller som framställs som de mest effektiva eller de mest ”nytestamentliga”. Det kan bli stressande att ständigt behöva hänga med och helst vara först, eller tidigt ute, med att ta till sig ”det senaste.” Efter ett tag uppstår en viss trötthet och man börjar kanske så sakta inse att man jagar efter något som man aldrig kommer att finna. Jag tror det finns en risk att det här tar fokus och energi från det som vi egentligen borde syssla med, att leva för Gud här och nu. Det kan lätt bli ett fokuserande på yttre strukturer istället för det inre livet med Gud.
Det har startats ett nytt förlag i Sverige(!). De kommer i det närmaste ge ut några intressanta titlar. Kolla in deras hemsida: 
