En ny klosterrörelse. Gemensamt liv. Livsregel. Gästfrihet. Disciplinerat kontemplativt liv. Dygder. Gemenskapen som vittnesbördet. Församlingslivet som ”skola”. Försoning och fred i centrum. Hur låter detta i dina öron? Hur låter det i en kultur som hyllar individen, friheten, oberoendet och den omedelbara behovstillfredsställelsen? Kan en sådan inriktning ge ett bidrag i vår strävan efter förändring och förnyelse av församlingslivet i Sverige?

Vad är predikan? Och om och på vilket är predikan predikan en livsyttring i och av kyrkan? Det är några frågor som Sune Fahlgren besvarar i veckans artikel. Det här är ett intressant inlägg i samtalet om vad det innebär att vara kyrka.

Logga in och läs mer.

På Baker finns en begynnande serie böcker med titeln the church and postmodern culture och med James K. A. Smith som redaktör. Den första boken i serien heter Who's Afraid of Postmodernism?: Taking Derrida, Lyotard, And Foucault to Church av James K. A. Smith.

Nu finns en ny sida där dessa böcker presenteras och där the church and postmodern culture diskuteras. Kolla in den här. För den som intresserade av diskussionen om "postmodernism" finns en hel del intressanta bloggar.

I det senaste numret av NOD som handlar om framtidens kyrka finns en otroligt intressant artikel av Sune Fahlgren om svensk kristenhets försök att möta krisen med minskande medlemsantal och vikande engagemang. Jag kan nu meddela att denna artikel finns publicerad på re:tro med tillstånd och finns tillgänglig för registerade användare. Logga in och läs mer.

I artikeln När vi blev färre och färre - Eller berättelsen om den desperata jakten på en förändring skildar Sune Fahlgren en berättelsen om den desperata jakten på förändring - eller på att bli fler. De samlande rubrikerna har varierat: Folkväckelse, Församlingsförnyelse, Församlingsutveckling, Församlingsplantering. Fahlgren guidar oss genom svensk kristenhets olika försök att möta krisen med med minskande medlemsantal och vikande engagemang med start på 1950-talet. Det är inte frågan om distanserat och kyligt berättande, utan Fahlgren tar sin utgångspunkt i sin egen brottningskamp med dessa frågor utifrån en omläsning av en viktig impuls inom svensk frikyrklighet på 1970-talet - metodisten Howard A Snyders bok Förändringen! Om förnyelse och församlingstillväxt (Libris, 1978).

Det till synes harmlösa begreppet ”postmodern” har under snart fyrtio års tid skapat tvedräkt och upprörda känslor inom den intellektuella världen. Somliga har – i flera meningar – sett rött när de hört begreppet och sett det som 1960-talsvänsterns yttersta urspårning. Andra tänkare, med hemmahörighet på vänsterkanten, har snarare kopplat termen till 1980-talets nyliberala klimat och uttolkat dess innebörd som en plädering för ett slags ”anything goes” – du väljer din sanning, jag väljer min, och ingen kan göra anspråk på att något skulle vara mer sant än något annat på den evigt surrande marknaden.

Jag läste precis en intervju i Dagen med George Barna som gör olika sorters undersökningar av kyrkan framför allt i USA. Ämnet för den senaste undersökningen är ledarskap och resultatet är enligt följande:

- Vi har fått för oss man kan vara andlig ledare på avstånd, men det är inte möjligt. Det måste finnas en meningsfull personlig relation mellan ledaren och dem han försöker leda, säger George Barna. Han anser att det är alla siffror och upptagenheten med att församlingen ska växa och bli stor som skapar fel prioriteringar.

Har precis någotsånär landat efter att ha varit på Frizon Bibel. Ett intensivt sommarläger som fungerar som en upptakt till festivalen med närbesläktat namn. Här samlas ett gäng ungdomar tillsammans med mig och några andra något äldre lägerdeltagare som försöker hålla ihop det hela. Det slår aldrig fel, under dagen står inte enbart intressanta lektioner och gemensamma aktiviteter på schemat. Te och kaffe kopparna kommer fram så fort tillfälle ges och än en gång har jag förstått hur viktigt det är att samtala och låta människor får dela med sig av sin egen livshistoria.

Kristen moralhistoria är en boktitel som du inte skall låta dig luras av. Den låter kanske inte så otroligt rolig. Men jag lovar att du kommer att utmanas om du ser bortom titeln. Kolla in undertiteln också: Sökandet efter det goda livet. Då förstår du att detta är en bok du inte får missa!!!

Roland Spjuth skriver ödmjukt men med en skärpa som utmanar och berör. Det är faktiskt få böcker som utmanar mig så mycket som den! Hans forskning öppnar upp perspektiv på den kristna historien som skapar en längtan efter ett trofast liv i Kristi efterföljd.

Jag sprang på en god vän på ICA idag. Han hade precis avverkat sin första dag på jobbet efter sommarsemestern. För första gången på 15 år hade han haft ledigt fyra veckor i sträck. Och för första gången på 15 år hade han inte längtat tillbaka till jobbet när semestern närmade sig sitt slut. Enligt honom själv hade han aldrig tidigare lyckats slappna av så helt att han inte varje minut omedvetet stod i ett slags inre givakt eller befann sig i ett mentalt jourtillstånd, redo att kasta sig tillbaka till papper och e-post och sammanträden för att bidra med ovärderlig kompetens, lång erfarenhet och en hjärna på hugget. Kanske överdriver jag lite. Men ändå. Han verkade väldigt nöjd med sin nya erfarenhet.

I veckans artikel reflekterar Fredrik Wenell om ungdomsverksamhet: "Vad ska vi göra med ungdomarna på gudstjänsterna?" Wenell förklarar själv:

Det finns ett ämne som vi som arbetar med ungdomar ofta får diskutera med styrelser och församlingsmedlemmar: ”Vad skall vi göra så att de unga kommer på gudstjänsterna?” ... Vi är många som lockas av tanken att i ännu större utsträckning skapa speciella gudstjänster för unga. Jag tänkte inte i denna artikel diskutera lämpligheten eller kanske nödvändigheten av gudstjänster som är speciellt avsedda för yngre människor.