Marcusförlag har verkligen kommit upp som en skön uppstickare. De har gjort en fantastiskt bra jobb med att ge ut nya intressant böcker. Speciellt tycker jag att deras utgivning på senare tid av Rob Bell är särskilt intressant. Nu senast i raden - Sexgud - på upptäcksfärd i gränslandet mellan andlighet och sexualitet.Det som gör boken riktigt bra är att den sätter in den sexuella relationen i ett större perspektiv av vänskap, sårbarheten och kroppsligheten. Det är också så spännande att följa den utveckling där kyrkan vägrar att fångas i andra syn på sexualitet utan oberoende formar en teologi om relationer där sexualitet ingår.

I både det samtal som har initierats av Josef Lindgren, Jonathan Lindgren och Martin Källstrand angående EFK UNGs påstådda politiska hållning (Dagen 4/9) och Paul Segerstroms definition av Jim Wallis som vänster (Dagen 14/9) finns ett underförstått antagande: Det är oproblematiskt för en kristen kyrka eller människa att alliera sig med en marknadsliberal eller kapitalistisk hållning. Det är få kristna idag som skulle försvara en helt igenom genomförd marxism eller en långt gången socialism. Men jag menar att det inte är mindre problematiskt med en kapitalistisk hållning. Jag tror vi behöver ifrågasätta om ett äktenskap mellan en kapitalistisk ideologi och den kristna tron verkligen är så självklar som det förefaller från ovan nämnda personer.

I Dagen 4/9 anklagar Josef Lindgren, Jonathan Lindgren och Martin Källstrand EFK-Ung för att ha blivit en politisk lekstuga (om man skall tro titeln som Dagen satt). Poängen i deras debattartikel verkar vara att "Det viktiga är att hålla politiken utanför kyrkan, och här har EFK-Ung gått över gränsen... Frälsning genom Jesus bör inte beläggas med politiska tillägg."

EFK-Ung svarar i Dagen 14/9 med ett inlägg som rubriksatts med En kristen människas politiska uppdrag är en del av kyrkan: "Det verkar som om det finns en grundläggande skillnad i synen på evangeliet och frälsningen. Vi menar att evangeliet är goda nyheter för världen och att frälsningen är Guds räddningsplan för hela skapelsen (Romarbrevet 8). Evangeliet kan därför inte reduceras till bara en inre församlingsangelägenhet och frälsningen till en privat historia i tillbedjan och karismatik."

Läste en artikel i Dagen häromdagen som är ganska utmärkande för vår tid. Den handlade om en affärsidé att sälja moderiktiga kläder för präster. "- Ibland kan jag känna att kläderna blir för damiga och skulle vilja göra något lite mer rockigt. Å andra sidan är vissa tjejer jättecoola i mina kläder med ett par tuffa jeans och stövlar. Det beror mycket på vem som bär plaggen." Jag menar inte att det skulle vara något fel i prästkläder som ser kvinnliga ut. Problemet är väl istället att kläderna har sett för manliga ut. För som jag uppfattar det är själva poängen att inte framhäva personligheten när personen tar på sig de liturgiska kläderna. Gå ut ur sin person och in i ett uppdrag, en tradition och ett ämbete. Nu kan man ju ha åsikter om det (och det har den frikyrkliga traditionen), men det intressanta är vad det säger om vår tid.

Ibland får jag sådana där ryck och fastnar framför kanaler som jag inte vill se på, ex. God TV. När jag gjorde det senast kom det fram en sån där hurtig och självsäker ministryägare - Mel Fletcher. Han gjorde reklam för sin ministry och avlutade med orden: "If you wanna control the future - you must shape it now!"

Snacka om ett uttalande från en annan berättelse än den kristna. En bok till den som hittar den teologin i Uppenbarelseboken, eller för den delen i någon annan bok i Bibeln!

Vi har inte slutat med re:tro - bara tagit semester och funderat på hur vi skall utveckla den ;=)

Idag skriver DN på ledarsidan att "Pengar är inte allt". Inte för oss i Sverige kanske. De argumenterar sedan för att 30 miljarder kronor i Svenskt bistånd är för mycket. Hur tänker de då? För de som tar emot biståndet är det enormt viktiga pengar - de måste ju kunna betala av lånen de har till den rika världen. Vi skall inte sänka biståndet - vi kan höja det istället!

Hur man sedan skall använda biståndet mer effektivt - det är en annan fråga! Läs gärna den liberala ekonomen Jeffrey Sachs bok "Slutet på Fattigdomen" om möjligheterna för att göra slut på den extrema fattigdomen.

Just nu sitter jag och läser ett antal kortare uppsatser i en kurs. I ett arbete stötte jag på ett uttalande jag fann mycket intressant. Frågan handlar om kyrkans miljöengagemang. Det är den s.k. "Cornwall Declaration". Det är en deklaration som tycker att det inom kyrkan finns grupper som alltför lättvindligt köpt aktier i miljörörelsens engagemang. De kritiserar hårt de som beskriver människor först och främst som ex. konsumenter istället för kreatörer. Lösningen på världens miljöproblem, enligt dem, är inte en romantisk syn på naturen utan att vi släpper den fria kreativa ekonomin lös. Då kommer människan som Guds avbild att med den gudagivna kreativiteten lösa de miljöproblem som finns.

Fick ett tips om en artikel som handlade om Rick Warren. Säga vad man vill - men han använder sitt inflytande på ett fascinerande sätt. Många av oss skulle säga att det är lite sent att komma på att bekämpa AIDS och fattigdomen på 2000-talet men för dem som får vård och mat på bordet är det definitvt bättre sent än aldrig. Spelar liksom ingen roll om det är en del i en större strategi och inte har något egenvärde. Men efter att ha läst artikeln (som du för övrigt hittar här) så blir jag ändå lite konfunderad - hur kan man skapa en så stor och inflytelserik kyrka utan att tro att det är politiskt?

En mycket intressant dokumentär går nu upp på de svenska biograferna - "Nunnan". Den kommer också på svensk tv den 8 april. Det intressanta är hur denna unga kvinnas livsval så förbryllar den svenska liberala ideologin. Hur kan man vara lycklig när man avsäger sig allt? Hur kan regler vara attraktiva?

Dokumentärfilmaren Maud Nycander säger: "- Marta är väldigt politiskt inkorrekt i vår tid. Vi har så höga förväntningar, vi ska ha så mycket för att bli nöjda. Jag tror att lyckan har mycket med förväntningar att göra. Det finns något i det som gör att vi blir väldigt sårbara." Men istället blir det nästan lite provocerande att hon möter en kvinna om är nöjd och tillfreds med sitt liv. Hon säger vidare: "- Det är nästan så att Marta verkar må bättre än de flesta jag känner. När man träffar henne känner man att hon är otroligt nöjd med sitt liv, säger Maud Nycander." Läs hela artikeln i DN - här.

I veckan lade jag märke till två artiklar/krönikor i Dagen om om teologisk utbildning. Först upptäckte jag en gammal krönika av Peter Halldorf. I "Sveket mot pastorn" (Petrus 2007-03-02) funderar han över pastorsutbildning. Dödar teologin pastorns andlighet? Finns behov av teologi? Han skriver:

Få ting gör mig så sorgsen som vår oförmåga att bjuda unga människor som känner sig kallade till tjänst i kyrkan den formering deras kallelse och längtan förtjänar. Gång på gång sitter de framför mig och säger: ”Nu måste jag ta en paus från mina teologiska studier, om inte bönen helt ska slockna i mitt hjärta.” ... Då är det nödvändigt att den som känner en inre dragning till pastorstjänst får hjälp med sin teologiska och andliga fördjupning. Och rimligen borde detta vara ett och detsamma: teologisk och andlig fördjupning. Just här ligger dilemmat. När teologiska studier inte med självklarhet upplivar bönen och gudskärleken, föder självutgivelse och frihet från ambitioner har något gått galet... I fornkyrkan inser man att så fort teologin blir beskrivande stryps tillförseln av näring till tron. När den som predikar tror att hans uppgift är att omedelbart göra bibeltexten förstådd, sviker han sina åhörare. Men när predikanten väcker häpnad och lovsång hos sin församling har han [eller hon] lyckats.