I Dagen 4/9 anklagar Josef Lindgren, Jonathan Lindgren och Martin Källstrand EFK-Ung för att ha blivit en politisk lekstuga (om man skall tro titeln som Dagen satt). Poängen i deras debattartikel verkar vara att "Det viktiga är att hålla politiken utanför kyrkan, och här har EFK-Ung gått över gränsen... Frälsning genom Jesus bör inte beläggas med politiska tillägg."

EFK-Ung svarar i Dagen 14/9 med ett inlägg som rubriksatts med En kristen människas politiska uppdrag är en del av kyrkan: "Det verkar som om det finns en grundläggande skillnad i synen på evangeliet och frälsningen. Vi menar att evangeliet är goda nyheter för världen och att frälsningen är Guds räddningsplan för hela skapelsen (Romarbrevet 8). Evangeliet kan därför inte reduceras till bara en inre församlingsangelägenhet och frälsningen till en privat historia i tillbedjan och karismatik."

I veckan lade jag märke till två artiklar/krönikor i Dagen om om teologisk utbildning. Först upptäckte jag en gammal krönika av Peter Halldorf. I "Sveket mot pastorn" (Petrus 2007-03-02) funderar han över pastorsutbildning. Dödar teologin pastorns andlighet? Finns behov av teologi? Han skriver:

Få ting gör mig så sorgsen som vår oförmåga att bjuda unga människor som känner sig kallade till tjänst i kyrkan den formering deras kallelse och längtan förtjänar. Gång på gång sitter de framför mig och säger: ”Nu måste jag ta en paus från mina teologiska studier, om inte bönen helt ska slockna i mitt hjärta.” ... Då är det nödvändigt att den som känner en inre dragning till pastorstjänst får hjälp med sin teologiska och andliga fördjupning. Och rimligen borde detta vara ett och detsamma: teologisk och andlig fördjupning. Just här ligger dilemmat. När teologiska studier inte med självklarhet upplivar bönen och gudskärleken, föder självutgivelse och frihet från ambitioner har något gått galet... I fornkyrkan inser man att så fort teologin blir beskrivande stryps tillförseln av näring till tron. När den som predikar tror att hans uppgift är att omedelbart göra bibeltexten förstådd, sviker han sina åhörare. Men när predikanten väcker häpnad och lovsång hos sin församling har han [eller hon] lyckats.

I veckans artikel ger Mikael Tellbe sig i kast med ytterligare en Jesusbok. Denna gång är det Roger Viklunds Den Jesus som aldrig funnits: en kritisk granskning av Bibelns Jesus och kristendomens uppkomst som är under luppen. Viklund menar att Bibelns Jesus aldrig har funnits utan är en skapelse av tidiga gnostiker med starka influenser på Paulus och de tidiga kristna.

Logga in och läs mer om hur Tellbe svarar Viklund.

Kalle Carlstein

Nu har Håkan Kennes artikel om Emergent, Hauerwas och McLaren publicerats i Dagen. Den tar upp liknande kritik som Bengt Rasmusson förde fram i bloggen Den svåra konsten att läsa rätt som handlande om hur Jonas Dagson i en artikel i Dagen farit med osanning (om man vill vara rakt på sak) om Emergent, Hauerwas och McLaren. Läs Håkans artikel här.

Kalle Carlstein

I dag cirkulerar mängder av Jesustolkningar i kyrkan såväl som utanför. I ett sommarprogram 2005 gick författaren Lena Andersson till frontalangrepp mot den traditionella bilden av Jesus som allt igenom kärleksfull och god. Evangelierna porträtt av Jesus, menar Andersson, liknar närmast en despot. I veckans artikel granskar bibelforskaren Mikael Tellbe Anderssons läsning av evangelierna.

Logga in och läs mer. Jag kan också utlova ytterligare en artikel av Tellbe om moderna Jesustolkningar inom kort.

Kalle Carlstein

Hur skall man fira nattvard? Och hur skall man se på förrättarens roll? I veckans artikel menar Jonas Eveborn att det inte fanns en uttalad förståelse av de kristna ledarna som präster förrän vid början av 200-talet. Slitningar inom och kring kyrkan tvingade dock fram tydliga ledarstrukturer. Detta fick konsekvenser för hur man firade och förstod nattvarden (eukaristin).

Evenborns artikel går tillbaka till rötterna för att försöka förstå nattvardens innebörd och praxis. Här finns intressanta perspektiv för den som vill fundera vidare över nattvarden.

Enligt sociologen Zygmunt Bauman begär inte begäret hos en ideal konsument tillfredsställelse utan begäret begär begär.¹ Och han fortsätter att tala om vår tids konsumtionssamhälle:

Möjligheten att begäret dör bort och försvinner utan något i sikte som kan ge det nytt liv, eller möjligheten av en värld utan något kvar att begära, måste vara den mest ohyggliga av idealkonsumentens fasor… Ska konsumenterna öka sin kon­sumtionsförmåga får de aldrig tillåtas vila. De måste ständigt utsättas för nya fres­telser så att de förblir i ett tillstånd av ständigt sjudande, aldrig sviktande spänning och faktiskt i ett tillstånd av misstro och missnöje.²

I jämförelse med forna tiders produktionssamhälle blir vår tids konsumtionssamhälle tydligare. Ett produktionssamhälle skall enligt Bauman inte främst skapa goda konsumenter utan goda producenter. Då handlar det om att skola människor i rutiner och om att begränsa valfriheten. Produktionssamhället behövde nämligen arbetare som var lojala och som lät sig ”styras av disciplin och givna order”.³ Men i ett konsumtionssamhälle måste samhälleliga institutioner — och andra saker som formar medborgare — skapa konsumenter som låter sig förföras av den ena frestelsen efter den andra. Då krävs ”ett tillstånd av ständig valfrihet,” men också ”frånvaron av rutiner”.⁴ Det krävs nämligen en flyktighet utan helt fastlåsta rutiner för att begäret inte helt skall tillfredställas. Konsumtionssamhället bygger på att det finns nästintill oändligt mycket mer att uppleva. Begäret måste också begära mer begär.

Om du inte såg Uppdrag gransknings program ikväll (tisdag) om arbetsvillkoren för de som tillverkar de textilier som vi köper, kan jag rekommendera det varmt. Det går att se på svt.se.

Kalle Carlstein

Nu har krisen i mellanöstern börjat lugna ner sig något. Samtidigt har den fått mig att tänka på frågan om rättvisa. Retoriken och agerandet vittnar om en syn på rättvisa där brott ska vedergällas eller hämnas rejält. Israel bombar för de orätt som begåtts mot dem som stat i allmänhet och för tillfångatagandet av deras soldater i synnerhet. Hizbollah skjuter missiler från södra Beirut som hämnd och som en del i en gammal konflikt. Konflikten är förstås komplicerad och svår. Det är lätt att sitta i Sverige och ha åsikter, speciellt i ett mysigt, tryggt och lugnt medelklassområde. Trots det är det svårt att undgå den underliggande logiken: vedergäll i rättvisans namn.

Kyrkan och politik - en ohelig allians? Hur hänger det ihop? Skall kyrkan vara politisk och i så fall hur? I veckans artikel skriver Fredrik Wenell om att frikyrkan borde bli mer politisk.

Logga in och läs mer. Och dela gärna med dig av dina tankar om kyrkan och politik.