Jag vill berätta om en helig helg. En sån' där helg som kommer bevaras i minnet som oförglömlig. En helg då gudsnärvaron var påtaglig i samtal och gemenskap. En helg då samtalen kretsade kring sex.

Sommaren 92
Efter lägerbålet är det frivillig bön. En lada är proppfull av förväntansfulla scouter. Stämningen är tät, så tät den bara kan bli på läger där alla av erfarenhet vet att sista samlingen är den bästa. Bönen i ladan är intensiv och innerlig, sångerna helhjärtade. Några av mina kompisar bestämmer sig för att de vill lära känna Jesus. Själv sitter jag och längtar efter att Jesus ska komma riktigt nära. Jag tror faktiskt det är läger just nu. Ikväll är det bön i ladan.

Sommaren 03
Vi grillar på deras lilla gräsplätt. De är ljusskygga och oroliga. Glada över vår närvaro. Gömda sedan något år tillbaka. Avslag på avslag. Vi hälsade på dem nu i helgen. Han har fått jobb i Göteborg och andra sonen är en månad. Fortfarande ett tufft liv men med framtidsutsikter och hopp.

Såg ett skakande reportage igår från Dokument utifrån om hur flickbebisar dödas efter födseln eller aborteras bort i Indien, Pakistan och Kina. Fruktansvärda bilder på utmärglade övergivna flickor kastade på sophögen. Jag grät. Det hoppfulla var att det ändå finns personer som vigt sina liv åt att hitta och ta hand om dessa liv. En droppe i havet. Reportage likt dessa får mig att åter fundera över vårt globala ansvar som kristna. Vad kan kyrkan göra för världens utsatta?! Vad kan jag göra? Har vi alls något ansvar eller är allt jag kan göra att gråta framför min tv?